Aftonbladet – 12 juni 1845, sida 1

engelska park, en särskild utmärkt gartner är anställd vid godset för att bygga läspande löfsala för damernas jungfruliga svärmerier och odla de delikataste sparris för deras idylliska aptit. En närbelägen djurgård hvimlar derjemte af förtrält. lig rådjursstek. De ha sin egen prest när de vilja vara gudliga, sitt eget bibliotek, när de vilja läsa Eugene Sues romaner, sina frustande fåla på stall, när de vilja ut och vädra sig eller res: till Köpenhamn, för att se en god komedi. Till räckligt stora fördelar, för att förklara, hvarföj antalet alltid är fullt af ädla fröknar, som före draga Wallös tysta klosterlifp för det äkta stån dets bullrande nöjen! Ty jag behöfver väl ick säga, att en fröken, märk: en högvälboren frö ken alltid skulle kunna bli gilt, i fall hon ville Jag skattar mig mer än lycklig att med oså radt hjerta hafva återkommit till Kjöge från denn farliga nejd, der icke en, men trettio Armido föra blomsterspiran. Jag har endast rifvit sön der min rock på en törnrosbuske i parken; träd gårdsmästaren har sagt mig att d.t var dekanes sans favoritbuske. Ohl..-Jag sitter nu, som sagdt var, åter i det gaml Kjöge och raspar med pennan på papperet; ja sitter här i det vackraste sommarväder nere i ce liten nätt och lofvande trädgård, i skuggan af e kaprifolie-berså och i doftet af violer, som bord göra mig helt poetisk, i fall det annars fanns c smula poetiskt gryi min person. Men nere på de blanka ån, som skär förbi trädgården, ligga et par gäss och betrakta mig underligt och ungefä som hade de i sinnet att sägamig mnågontin gement, Jag blir helt konsternerad och sluta tvärt.