Aftonbladet – 11 juni 1845, sida 2

slik hänförelse öfvergår till en sådan blindhet, att man icke hör eller ser, hvad som sker ciler sä ges på annat båll och på sådan grund gr osannfärdiga tillvitelser, såsom här är förhållandet. Att Aftonbladet alldeles icke brustit i skyldig artighet emot den utmärkte artisten, visas nemligen af följande omständigheter: Först annonserades d. 40 Maj, att den förut så bekante och omtyckte violinisten Francois Präme anländt till hufvudstaden,. Derefter förekom i JM 41414 den 47 Maj: Den mus:kaliska jubtiken får i morgon tillfälle att förnya en angenäm bekantskap: den utmärkte violonisten Prinnc uppträder på kungliga teatern och spelar mellan pjeserna trenne numror., Vidare uti AA: 449 den 49 Maj: Hr Francois Prömes uppträdande på den kungliga teatern i går afton skedde för fullt hus och kon-tnärn öfverhopades med de mest lifliga bifallsyttringar. Vidare annonserades, i afseende få den soire M:ll Lind gal för em: äldre tjenstsman vid kungliga teatern, att Hr Präme jemväl dervid skulle biträda. Vidare: två dagar efter denna soire lästes i Hr —u—s receension deraf, att Hr Prämes spel päfven nu utmärkte sig för en virtuositet, som ej lemnade något öfrigt att önskar. Slutligen och i af-cende på Hr Prömes egen konsert omnämndes den i Aftonbladet redan den 27 Maj såsom tillämnad, och att M:ll Lind dervid skulle biträds. Att man sedermera ej ansåg någon vidare anmälan behöflig kom deraf, att biljetterna redan några dagar före konserten voro nästan alldeles upptagna. Är detta då icke nog för att tillfredsstaila Allehandas fordran på artighet,, eller hvad skulle man då bafva gjort vidare? Men Allehauda är icke heller mera rättvis emot Aftonbladet eller Hr —u— i frågan om Kellerman, då det talas om ,hyperboliska rekommendationer,. Hva uti har då det hyperboliska här bestått? — Låtom oss se hvad —u— yttrade efter Hr Kellermans konsert: Man behöfver ej länge höra Hr K:s spel för att finna, att han äger ett snille, fullt af adel, sjelfständig kraft; men man upptäcker ock, att han icke helt och hållet förmatt undvika de aberrationer, hvarom vi nyligen talat, och byiika ej sällan träffas hos nyromantikerna Vidare beskrifves han äga en yppig fantasi, en eldig hkivsla, ett praktfullt och skilterikt färgspel, jemte en egendomlig energi och manlig hållning, men det tillögges, alt dessa lysande egenskaper sakna den högre harmoni, som ordnar och förenar Jem till pelt artistiskt belt, och alt de stå isolerade, utan ,sammanverkan, och framblixtra såsom wvtcorer hvilka försvinna utan att qvarlemna n got helt intryck. — Hvad är nu så hyperboliskt ut: detta? Eller är det meningen att herr Kellerman icke var värd något beröm alls? Imedlertid strider det något emot ett sådant omdöme, att Allebauda sjelf i Mars och April månader sex gånger skref om herr Kellerman, ehuru han sjelf endast gaf en konsert. Al Kellerman icke kommit så högt i Allehandas gunst som herr Präme, klaudra Vi icke, ty litet mer eller mindre förkärlet för den ena eller andra kan komma af individuella tyceken, och i alla fall tillerkänner hvar och en hv Präme en hög grad af virtuositet; men av Kellerman måste inställa sin andra konsert i brist af åhörare, är, såsom fransmännen säga, 1cke cxact, ty någon andra konsert blef aldrig af kononi annonserad. För öfrigt, och då Allehandas anmärkning egentligen gar ut på alt förevita Afvubladet inkonseqvens, en tillvitelse, som vi nu visat hafva varit ogrundad, så tage vi oss friheten hemställa, huruvida Allebanda sjelf varit fri derifrång t. ex. i sin uppskattning af Ole Buils tajvns;, som ej hade vunnit nåd för Allehanda eller a! herr Haumanns, hvilken i början behandlade. såsom nära nog en medelmåtta, eller på den trivn då Allehanda upphöjde mill Elma Ströms, viserligen berömvärda, bemödande till nära likhet imed Jenny Linds talang. Vi bedje på grund afali detta, all få erinra ett litet ord om grandet och bjelken, och tillägga slutligen, att vi aldrig skulle upptagit detta ämne, om vi icke genom Dagi. Allehandas uppmaning blifvit, såsom sal. biskop Brask säger: nödde och tvungne dertill, hvilket ganska ondt. fs — Den Konstitntionelle för i går har låtit lä