Aftonbladet – 11 juni 1845, sida 2

BREF OM KINA. (Slut från Måndagsbl.) Införseln af bomulsvaror består förnämligast i ongeloth, hvari vi (!)skar) ingenting kunna göra, i dumestics, hvari amerikanerne vunnit en stor öfvervigt, I sits, som säljes ytterst billigt, samt i nägra ndra sorter. Turkiskt rödt garn är, dessvärre, nästan icke alls i bruk, så att vi hafya ringa hopp att bunna göra eflärer med bomullsvaror. Kläden brukas icke. I aseende på sidenvaror äro vära uisigler ej bättre; kincserne äro så skickliga arbetare, att de, äfven utan våra machinericr förstå väfva de konstigaste saker. Peres bästa tyger för mandariner äro visserligen ganska dyra, 5 doilars per yard, med en bredd af 4 vard; men detta tyg är så tjockt och tungt, att jag cj sett dess make. Med halfsiden torde vi kunna uträtta något; de vackra prof jag medförde behagade ganska mycket. Kineserne lära imedlertid sjelfve förfärdiga halfsiden af silke och bomull, och jag skall skaffa mig något deraf. KLinnevaror passa icke för Kina. Bomullstyger utgöra der en vacker inhemsk fabrikation; grasscloth fär ej inföas. Mycket billiga, halflinne bordtäcken, i vackra blommiga mönster och mörk botten kunna asältas: men de måste vara 37 tum långa och breda och försedda med border. Kineserna börja nu att bruka halfstrumpor. emedan dessa äro beqvämare än d hittilis brukliga, af longeloth tillskurna sockorne Oblekta, tjocka bomulls-halfstrumpor böra så:ede: finna god afsättning; en kines, som trodde att jag medförde sidane, ville taga 100 dussin efter 4 y, dol lar. Dylika strumpor, försedda med engeisk stämpel såldes i Hongkong tiil 3 dollars dussinet, och mar framlade dem för mig till prof; min betjent be. märkte likväl tillfälligtvis på sidan of kistan en på klistrad sedel med namnet Magdeburg, och inut papperslådan stod med blyerts annoteradt M 200 Hibsto, hvaraf jag erfor att varan var tysk. Victoria på Hongkong d. 18 Maj. Vid alla föl kineserna bestämda varor, mäste man i synnerhet sc på priset. Tysklands exportartiklar bestå egentligen förutan vyllevarorne blott i småsaker af olika slag hvilkas försäljning är mödosam och föga inbjudande för härvarande stora handelshus. Om hvarje tysk fabrikant, som har lust att konsignera varor, vill sjelf utsända dem på en träff, skulle denna möda är mer förökas genom bokförningen. Arfven hade mar att frukta att i åtskilliga artiklar, som i måttliga