Aftonbladet – 10 juni 1845, sida 3

Ister Andersso t ;) -— Uti vårt grannrike Danmark, som, i likhe Yr med Sverige, åtnjuter en fri statsförfattning oc tryckfrihet, fones imedlertid en sed, som ick sl blott till någon del, ehuru oulikomligt, ersitte saknaden af dessa fördelar, utan äfven och i syn -Inerhet bidrager att gifva åt umgängesdlifvet et -lintresse och en lyftning, hvilken för det mest ännu saknas här i landet. Vi mena börmed de ji Danmark, likasom i England, rådande plögseden latt fira alla bemärkelsedagar med glada, offentli I ga samqväm och fester, hvare st det väl kanhän da icke ätes och drickes så grundeligt :om ho I det Brittiska folket, men, likasom der, skålar oc! tal putbringas, såsom det heter, för sådava före mål, hvilka dels hafva ett allmänt nationelt in tresse, dels ock afseende på samqvämets anledning I Öfver elt sådant sammanträde, som nyligen i äg rum i Ekebäcksvange, till firande af den så kal lade Majifestenp, samt öfver de dervid hållna tal lemnar tidningen Fädrelandet för den 4 denne: en ganska intressant beskrifning. Utom större delen af Köpenhamns kända notabi liteter, hade äfven en stor samling af den kringboende allmogen bevistat festen, och en mängd damer deltog äfven 1 sjelfva måltiden. Bland de skålar, som närmare intressera Oss, var en som framställdes af herr Nacharson för ,Svenskarna, brödrafolket, som nyss hade vandrat öfver Sundets isbro med blossande fackior i vinternattens mirker, för att försäkra os; Danskar om sitt broderliga sinne! ag. Såsom sidostycke tll den skildring denne talare gal af umgängslifvet mellan Helsingborgs och Helsingörs borgare, framställde kandidaten z lougl en jannan, som man skulle få se, när om få veckor den Svenska ungdomen kommer att draga in i Köpenhamn; di skall en anda af frid och försoning, af seger och glädje, al stor forntidsglädje och framtidshopp intaga allas siune, då shall elt jubel utbreda sig från Köpenhamn öfver hela landet, och detta utgör det bästa svaret åt dem, som bjuda oss valet emellan alt afsvärja lädrens språk och skick, och up spgifva vår sjelfständighet såsom stat, eller alt gå under,. Vi finne älven att vår vän Orvar Odd — doktor Sturzenbecker från Stockolm, — vid detta tillfälle varit tillstädes, och utbrag! en skål, med den ungdomliga hänförelse, som är känd hos nom. Han tackade för de af vänskap ger höngifvenhet glödande ord, hvarmed de sista talarne beledsazat sina ska :krade, alt önskna om en Skandinavisk framtid funno gen5; 1 de Svenskas bröst, han förklarade det för sin och det unga Sverges innerlga önskan, att den så kallade andeliga föreningen en gång måtte blifva en politisk, hvilken han var förvissad äfven skulle komma af sig sjelf. Då de föregående talaren hade sagt, att folken behöfde bvila, för att återvakna med förnyad kraft, ,så önskade han, att de matte vakna till en stor mfull tid (potz lausendl); ty stormen rensar luften och förfriskar sinnet. — Derföre en skål för en frisk! kultje i de Skandinaviska ländernes statslif, så att det knakar i skrofvet och hviner i tågen; en frisk kuitje, för att öfva mansk pet och pröfva styrmännen; en frisk kultje, för att ju förr desto bättre föra statsskeppet in i folkfrihetens vä nade bamnl, — Man ser, tt vår Orvar här varit rigtigt i sill esse, såsom en vän af nautiska äfventyr. es