EORRESPONDENS-ARTIKEL. Berlin den 3 Juni. Hvad som för ögonblicket väcker allmän uppståndelse, ej blott här i hufvudstaden utan i hela riket, och — man kan säga det tryggt — i hela Tyskland, är den brådstörtade förvisningen af de begge badiske representanterne von ktzstein och Hecker, hvilka såsom ledamöter af andra badiska kammaren räknades bland Tysklands mest utmärkta folkombud, och öfverallt nämnas med aktning. Von Itzstein, en sjultioårig gubbe, hade jemte sin landsman Hecker företagit en resa till norra Tyskland, r att stärka sig efter de tröttsamma lagstiftningsbestyren, och kom härvid i förra veckan till Berlin, hvarifrån han ärnade sig till Stettin, för alt stå fadder åt elt sin systersons, regeringsrådet Hoffmans, barn. Knappt hade han varit här en dag, då han följande morgonen klockan fem väcktes af en polistjensteman, som på befallning af ministern von Arnim förkunnade begge de resande herrarne att de inom två timmar måste rfoga sig ur Preussen, och det med första jernvägsfora åt Leipzig, hvarifrån de kommit. När Itzstein begärde förklaring öfver detta förfarande, öppnade polistj nstemannen dörrn och pekade på några derutanför posterade gensdarmer; det var också det enda, men tillika det mest talande svar, hon kunde lemna på en sådan fråga. Knappast medgafs det von Izstein att före afresan få göra ett besök i staden, nemligen hos badiska sirdebudet, hr von Frankenberg-Ludwigsdorff; men Hans Excellens hade beallt, att icke af någon orsak störa honom i sin morgonsömn; kammartjenaren kunde på intet vilkor förmås att väcka honom, och så återstod för de fellkomligt värnlöse ej annat, än alt efterkomma polisens beväpnade antydan och likt ett par lösdrifvare begifva sig 1å väg ur landet, utan att derstädes hafva gifvil ringaste anledning till en sådan behandling. Först flera timmar sedan de voro foriskaffade, visade sig badiske sändebudet i det hotel, der de hade bott, och runkade på bufvudet öfver hvad som händt, men förmente att alla hans inkast deremo! ändå skulle ha varit fruktlösa, emedan monarkens allerbögsta vilia uan tvifvel hade blifvit åtlydd vid befallningen. Och så förhåller det sig ock; ty, efter hvad mans sedan förnummit, her hr von Arnim ej på eget bevåg skridil till en åtird, som ovilkorligt väckt den största och allmännligaste vedervilja. I stället för gehcimerådet Seiffart, som under hr von R..... ledde a haute policer, har, efter många öden, geheimerådet Sentbis åter inträdt, en man som redan i fordna dagar utmärkt sig i polisväg och var en a Mainziska centralkommissionens ledamöter vid