förföljelserna mot de s. k. demagogerna. Han skall, efter hvad det försäkras, varit den förste, som oroat sig med den föreställningen, att de begge badiske representanterne kunde genom sin närvaro i Berlin blifva vådliga för Preussiska staten. För flere år sedan, då en ånnan badisk representant, den bekante frimodige författaren Weleker, var här, bade hans vänner gifvit honom en serenad och en festlig måltid, hvaraf följden blef alt ett åtal anställdes, på aldrahögsta befallning, mot anstiftarne af detta ofog,, som det kallades, och att flere inom dn litterära verlden berömde män ställdes, tvertemot lag, under polisuppsigt. Nu fruktade man dylika demonstrationer, eller måhända mer; kort sagdt: hr von Senthis verkade på hr von Arnim, och hr von Arnim förmådde konungen att gilla de begge farliga fremlingarnes förvisning. Ni kan knappt föreställa er den harm, som denna döfvande nyhet åstadkom här och öfverallt. Länge ansåg man ryktet derom för en saga; man ansåg otroligt att ett sådant våld skulle tillgripas numera, sedan man snarar2 väntat sig alt Preussen, anländt ändtligen till mera frisinnade åsigter, skulle uppställa en säker damm mot allt godtycke; man höll det omöjligt dessutom af den orsaken, att det icke blott var våldsamt utan äfven oklokt, att gilva allmänna tänkesättet ett så oursäktligt slag, hvarigenom Tysklands förtroende för Preussen, redan så svagt och tynande, måste med ens utplånas. Så skedde imedlertid, och när man genomögnar de tyska Flningarna, kan man, i trots af all censur och af den uppsigt, som från Berlin hålles öfver de mindre staterna, ej undgå atti de mångfaldiga artiklarna öfver denna handling af polisvåld upptäcka huru djupt och smärtsamt nationalkänslan blifvit sårad derigenom. Om von Itzstein och Hecker hade varit medborgare i ett stort rike — Enzgelsmän eller Fransmän, till exempel — så skulle de kunnat räkna på kraftigt skydd och upprättelse, genom sina landsstyrelsers reklamationer; men ty värr måste man nu tillstå alt sannolikt ingenting tillfredställande — om ens något — kommer att ega rum i den vägen; ty i Baden är folkpartiet, bvartill de ifrågavarande representanterne begge Löra, alltjemnt i svåra konflikter med regeringen; och derföre kan man nästan taga för gifvet att partiintresset får öfverhand och att man söker, med förstulen tillfredställelse, sockra öfver händelsen offentligt, så godt man kan. Men folkets försvarare äro endast hänvisade på understöd af folket, hvars intressen de bevaka, och på dettas hägn, som godtgör dem itminstone derigenom att det höjer sin röst till deras lof, så som äfven skedde redan i Leipzig, när von Itzstein och Hecker återkommo dit, och man offent!igen gaf dem bevis på högaktning och deltagande. Hvad som i Preussen redan visat sig såsom den värsta följden af denna genom ett för ingen del klokt ;åd föranledda gerning, är att, ifrån detta ögonblick räknadt, alla förhoppningar på en tillkommande konstitutionell författning nu mera fullkomligen försvunnit. Man märkte genast, att bvad som hör träffade personer, egentligen gällde en princip, och att det hat, som man hyser mot den sednare, gaf sig luft mot dess anhängare och försvarare. Ur denna synpunkt, den här allmänt antagna, kan ni först bedöma hela vidden och följden af den betydelsefulla gerningen, när ni tillika vet huru allmänt och djupt bebofvet af konstitutionell författning och lagbunden medborI garefrihet har på de sista åren börjat låta känna sig, ej blott i Preussen, utan i hela Tyskland. (Under bestörtningen öfver hvad som nu skett, och den omisskäönliga meningen dermed, har man erinrat sig att det var Preussen, understödt af Bäjern, som redan för några år sedan vid Tyska Förbundsdagen föreslog, att i de Tyska stater, der konstitutioner redan blifvit införda, allt måtte ur dessa aflägsnas, som ej vore öfverensstämmande med den oinskränkta furstliga suveräniteten; och att härvid egentligen syftades på Baden och Wärtemberg. Österrike drog sig, statsklokt, undan från öfverläggningarna angående detta förslag, hvilket, som man kunde förutses, blef afhöjdt, och vann derigenom den hemliga tillfredsställelsen att Tyska Folket begynte hysa ctt allmänt vexande misstroende mot Preussen och Bäjern, och särdeles mot det förstnämnda; hvarigenom äfven det förlitande, som fordna förhoppningar och den lagstiftande tullföreningen alstrat, blef djupt undergräfdt. Men man ville ändå ej öfvergifva ett svagt ho;p, så linge man såg Preussen ifra för fortskridandet i Vetenskap, i Konst, i tankans ostörda utveckling, i samvetsfrihet, såsom Protepstartismens grundfäste, och ändtligen vid öfveritygelsen att någon allmän politisk fribet icke iskulle kunna dagss för Tyskland, så framt icke Preussen, till följd af sitt så ofta åberopade och så ofta hånade valspråk Fromåt! verkligen toge miltistivet. De grundsatser, som berrskade i oa a NE CN nn nn en