Aftonbladet – 10 juni 1845, sida 1

geschvindt handen och applicerade en den mäster ligaste örfil på vederbörandes oförberedda kind Ordspelsmakaren blef, som man kan tänka sig, yt terst både förbluffad och ursinnig och lagade sit till att besvara komplimangen. För allt i verl den, — utbrast Rosenkilde, — icke så häftigt min bästa herre! Det var icke illa menadt, de var bloit en liten ordiek... — Hvaba? — pJa förstår ni icke det, en man som ni? det var j bara — slaget vid Kjögebugt. Den lilla staden har äfvenledes vunnit en vis ryktbarhet för något som blifvit särdeles omskrit vet under namn af ;Kjöge huskors,. Det är er af de sista häxprocesserna i Danmark. Det hade en lång tid spökat hos en hederlig borgare i sta den, man hade sett underliga gestalter på tupp. fötter spatsera i skymningen omkring i rummen och mera dylikt. Slutligen kom man under func med att det vär en trollpacka, som vållade all deita. Hon blef gripen och ställd inför rätta En hel hop märkvärdiga saker kommo dervid dagsljuset rörande häxornas kommunikationer met Hin Håle; bland annat bekände synderskan, pdi magister Niels läste latin öfver henne, alt hor haft sina möten med djefvulen nere vid Kjöge-å dervid hon, för att imponera på honom, sinnrikt nog stjelpt en gryta öfver sitt bufvud, hvarigenom bon fick ett horn mer än han. Medan hon satt fängelse, utöfvade hon ännu sina trollkonster lika iffigt som förut, och en dag som borgmästaren salt vid sitt middagsbord och just skulle sticka saffeln i en kalkon, hvaråt det på förband vattnades i munnen på honom, försvann den präktisa steken ett, tu, tre, ut genom fönstret. Då olef borgmästaren rent nwsplitterpinegal, och han veslöt att trollkonan skulie lära hvad han var för n man. Den arma qvinnan blef lefvande bränd, ör att ersätta kalkonsteken. Så snart man kommer en hall mil på andra idan Kjöge, möter man redan den allmänna seändska naturen, denna småkullriga terräng, dessa