Aftonbladet – 9 juni 1845, sida 1

— EEE — — — viska århundraden, förefallit i trakten och på borgen. En af dessa berättelser gjorde ett synnerligt djupt intryck på Ganos unga maka; det var historien om Raimondo och Teodora. Innan ännu fästet Rocca Ardente ägdes af Ganos förfäder, herrskade der Usberto, en vild krigare, äfven så afskyvärd och grym till gestalt, som till själ och hjerta. Sjöröfveri var hans yrke, mord och rån hans förströelser. En nära anförvandt, hvars mindre starka fysik icke lofvade ett långt lif, ville han tvinga att lefve ogift, för all snart få ärfva honom. Ynglingen hette Raimondo, hvilken, intagen af den innerligaste och trognaste kärlek till den sköna Teodora och kännande sin slägtings fiendtliga simnesstämning, hade beslutit att segla öfver till det sköna Italien, der förena sig med den älskade, sälja sina dalmatiska egendomar och bosätta sig i Padua. Men en vän blef hans förrädare. Usberto öfverföll det flyende älskande paret på sjön, fick dem i sitt våld, och lät det utplundrade lilla fartyget drifva mot klipporne, för alt göra sannolikt, att Raimondo och Teodora i stormen lidit skeppsbrott och uppslukats. af vågorne. Hemligt lät ban nu föra Raimondo i tornet på Rocca Ardente och fordrade af honom, att han skulle öfvertala sin brud, at! frivilligt öfverlemna sig åt röfvaren, då han skull återfå friheten, med vilkor att han skulle be gifva sig till Afrika. Då Raimondo gaf ett väg rande svar, beröfvades bonom all föda, under de han, tillika plågad af törst, flera dagar utan skygg var utsatt för solens brännande strålar. Då de olycklige, redan nära den rysligaste död, mer liknade en vålnad, än en mensklig varelse, lä