Aftonbladet – 9 juni 1845, sida 1

SLK SSSNNST RAN TATIIAE EAA nare, som först återkom följande dagen vid middagstiden. Nu befallte Gano sin fru bestiga sin gångare, och med qvarlemnande af all betjeningen redo de tigande genom den ödsliga trakten, hvarutur snart i sydvest höjde sig klipptornet på Rocca Ardente, hvilket de kommo allt närmare och närmare. Ankomne dit, intogo de, efter resan uttröttade, en sparsam aftonmåltid, hvarunder Gano tillkännagaf, att han ämnade dröja här någon tid, för att jaga i den tillgränsande skogen och efterse sina i Dalmatien ägande besittningar. Angelica förnyade sina ofta förgäfves gjorda försök alt muntra honom, men hans ansigtsdrag, liksom hans hand, förblefvo isande kalla. Följande morgon, då hon vaknade, fann hon sin makes bädd tom. MKastellanen sade henne, att riddaren redan tidigt på morgonen begifvit sig på jagt och icke återkom före aftonen. Hon lugnade sig och genomvandrade under dagens lopp borgens korridorer och salar. — De voro alla uppfyllda af gamla tunga vapen; väggarne voro prydda med målningar, föreställande här en strid med Saracenerna, der en ung qvinna vid en obarmhertig riddares fötter, på en sida er seger öfver Mohrerna, på en annan ett konterfe af en skön flicka slumrande i en rosenbuske, be: spejad af en vild krigares lystna blickar. En gammal hushållerska besörjde det buslig: bestyret på fästet och kastellanen lefde mesta ti den i den, en half mil derifrån belägna byn Den gamle utgjorde den hulda Angeligas ciceron och förklarade för henne alla de bilder, hvilk: framställde händelser, som i förra, ännu barba