Jonas Berntsson Lambert var namnet på den rika plantage-egaren i Demerary, inföll herr M. Man kan litt glömma ett så vulgärt namn, då man icke har minsta orsak att minnas det, tiilade han och klippte småslust med ögonlocken. Ja visst! i synnerhet om man, som jag, ej af naturen har något utmärkt godt minne, vidtog B., litet flat. Men hörpål — Lam — Lambert, ja, så var det; ganska rätt; jag påminner mig det verkligen. Hör, å nu — hvad var det jag skulle fråga? — io: jag finner högligen besynnerligt och öofaldigt, alt man velat försöka göra den tanken lande, att den der sjökaptenenLambert,som visst aldrig gjort annat än seglat till sjös, och på sin höjd dref handel i Holland, skuile hafva besulit tandtegendomar i Amerika; samt att Jonas Filen, hvars egenskap att vara en bottenrik plantageegare i Domerary ingen förut betviftat, härigenom skulle på silt och vis — Komma jemte sina arfvingar i mycken skugge: ja, visst är det kuriöst. Men så är det emeilerud, inföll M. pIivarmed bestyrker man sådant?, Var så god och läs detta, svarade herr M., och öfverlemnade ett papper. ,Hvad är det?, Det är ett inför Stockholms stads kämnersrält den 40 September 4844 aflagdt vittnesmål, deruti kofferdikaptenen Joh. Arvidson edeligen inItygar följande sin berättelse. Var så god och tag jen liten kännedom deraf. Hr B. prisade, fattade derefter dokumentet med högra handen, och läste det halfhögt, men dock Irält tydligt, ehuru ban stundom, med tecken till en viss höpenhet celler förargelse, afbröt sig sjelf Jag (Arvidson), som under loppet af Januari Februari och Mars månader 4781 vistades i Demerary i Vestindien för att intaga last på Am sterdam, var således under denna tid ofta i tillle att få tala med infödingarne och derstäde: osatte utländningar af åtskilliga nationer, hvaribland flere svenskar. Ibland andra ämnen, som då förekommo, hörde jag af trovärdige personer omtalas, att en mycket rik svensk, vid namn IL:mbert, för någon längre tid varit bosatt i Deimerary, hvarunder han samlat en högst betydlig