DET RIKA ARTVET NOVELL AF BONAVENTURA. Sedz:n en vacker tid förlupit, hvarunder herr M. icke låtit höra af sig, började herr B. känna sig orolig, enär han ganska väl insåg, att M. besatt säker kännedom om en mängd hemligheter; och derjemte måste vara ovanligt viss på sin sak, då han icke på ringaste sält visade sig angelägen, att med B. komma ytterligare til tals. För att ännu en gång känna honom på puilsen, och derefter sjelf fatta silt beslut, faun ban derföre en eilermiddag bäst, att u:der en passande förevändning skrifva, skicka och bedja herr M. komma till sig, hvarjemte han i sin biljett, i förbigående, lät honom förstå, att han kunde taga med sig några dokumenter i den Lambertska arfssuken, derest han verkligen skulle besitia rågra papper, som i den vägen förtjenade lösas. He M., hvilken garska väl genomskådade meningen med inviten, rickade småleende för sig sjelf, stoppade biljetten hos sig och lofvade komma. Låt mig se,, sade ban för sig sjelf, hvilka papper skall jag välja bl.nd hela den mängd jag besitter? Jo — tyst — jag skall taga detta, och detia, och detta. Godtl slöt han, Det skall bli roligt alt se M. infenn sig den sagda eftermiddagen i Pts salong. Betjenten anmälde honom; och han insläpptes genast, utan väntningar och formaliteter i det kabinett, der förtroliga ämnen afhandlades B. språkade en stund med likgiltig uppsyn öf ver åtskilliga ämnen, yttrade sig i politiken, oc! lät dagexs frågor bhbekomma en släng af sitt hör ga missnöje. Snart saktade han sig likväl, tog en öfversigt af allting med lugn värdighet, och började, promenerande öfver golfvet, eu anna! samtal. ;Det är eget rog, sade han, patt man i den der besynnerliga arfsfrågan, som, efter berättelse, skall intressera ej mindre än ett par hundrade arfyingar hör i Sverige och röra många millioner — kvad hette stamfodren nu igen — Lim — Lam — Lum —? ) Se Atonbl. 22 78.