Aftonbladet – 6 juni 1845, sida 1

hon måste nära sin själ med en annan själs obeskrifliga fasor. Hon måste samla detta svidande samvetes konvulsioner. Hon måste höra sjelfva lödsdomen och förnimma rosslet hos denne man, hvars yttre tillstånd upplöses och hvars inre lif brster och sönderslites i stycken. Huru hon känner sig dragen till honom! huru hon lyssnar ill hans oartikulerade utrop, hans qväfda suckar! huru hon följer honom med en lång blick ända ilis fängelsekryptans dörrar tillslutas med hoppet! Då återfaller hon på sin stol tillintetgjord, försänkt i sin drams betraktelse; tjenstgörande vaktmästaren är föranlåten underrätta henne mele!st ett lindrigt slag på ax In, att salen utrymnes. Hon går ändtligen och släpar sig fram genom tribunalets dystra korridorer, återkommer Lill sitt hem, utmattad, rådbråkad af tröt!het, med sammandragna nerver och själen i tårar samt kastar sig på sin säng utan eftersinning alt hennes åldrige far ännu icke ätit middag och att hennes unga dotter från morgonen med stigande oro ropat hennes namn. Imedle:tid bleknar hon, rodnar, skälfver och hennes inbillning låter den sakfällde sätta sig vid örngottet samt åt henne frambära sitt hufvud. Hon ser fängelset, bojorna, domarne, åklagaren, bödeln och hans handtlangåre, samt korgen fullproppad med kött och blod och hon upphälfver ett anskri af fasa. Aktningsvärda qvinnal Hvad hafva dessa guldprydnader, desa perlsmycken, dessa blommor, dessa florsband, dessa luftiga plymer att skaffa bland assisdomstolarnes bedröfliga rustning? Är det till ett skådespel den anklagade sig begilver och är pretorernes domstol endast en teater? Hvem kan försäkra mig