— Byktler? Alt fremdraga sanningen ur motsägande vittnesmål; att framställa muntliga utsagor i strid med skriftliga intyganden; att förklara tve-l tydigheter, gruppera ölverensstömmelser, afrkära betänkligheter, ansälta med fråger, betjera sig al en emstindighet, en händelse, cit medgifvande, ett utrop, ett ord, en åtbörd, en blick, en tonvigt för vinnande af upplysning; att fråga den anklagade med otvungen snabbhet; alt medelst förmaningar öppna hans själ till bekännelse och ånger; att upplyfta hans nedslagna sinne; att erinra honom, då ban förvillar sig; att handleda honom, då han åter hittar vägen, och att inom anständighetens gränser återhålla försvar och anklagelze, utan tvång af deras frihet. Sådana äro en presidents pligter. Lycklig den, som förstår att uppfatta ech utöfva dem! Men just i ransakningens resumå förvirrar sig mången embetsman. Pad är då en så beskaffad resume? Att angifva factam med klarhet, summarickt ålerupprepa bevisen för brottslighet och frikännelse, sönderdela hvad som blifvit sagdt till anklagelsens stöd och till stöd för försvaret samt uti en enkel och logisk ordning framställa frågorna till juryns besvarande. Hvarje resumå bör vara redig, kraftfult, fullständig, oväldig och kort. Men det finnes presidenter, som brösta sig i sin fåtölj, liksom till tecken att de icke göra sig brådtem; de finnas, som med pennan göra utkast till karrikatyrer af pretorns domaresäte; de finnas, som låta sina fingrar vårdslöst promenera af och an i de brända khårlockarne; de frmnas, som genom lorgnelien mönstra auditoriets vackra vinnor; de finnas, som afskräcka den ankligade