Aftonbladet – 3 juni 1845, sida 2

punkten mellan Mälaren och Saltsjön, visa sig i: åt den största öppna rymd i hufvudstaden, af! quaier, torg och vatten. ; För valet af Helgeandsholmen talar likväl kanske allrahögst den omständigheten, att ett så lyckligt tillfälle att försköna denna punkt, som nu liknar en -hönsgård i stort, återkommer kanske aldrig; och dock fordrar Stockholms slott, så framt det en gång skall få sitt anseende fullt gällande, och byggnaden visa hvad den i sig sjelf är, ett af de skönaste konungaresidens som finnes, oeftergifligt att platsen framför dess norra facad afrödjes. Denna sanning har varit länge erkänd, och detl. säges att det gamla stallet derföre mer än en gång varit utdömdt. De öfriga byggnaderne på holmens vestra ända äro ju, i samma mening, till allt hvad enskilde der egde, inköpte, ja, de hota i allt fall att snart af egen drift lägga sina ben tillsamman. Återstår således blott Bazaren, som, litet spetelsk hvar vår, lärer kunna när som heldst föras bort ur residensets granskap. Fritt fält skulle så vinnas framför hela Kongl. Slottet, alltså ända intill linien mellan dess nordvestra flygels yttersta punkt och sydöstra hörnet af Prins Gustafs palats, i hvilken linie skulle vidtaga ett skönt Sveriges Nationalmuseum, såsom ett oförgängligt och rätt uppfattligt minne af Konung . Oscar I:s kärlek till sitt lands åra och bildning. Denna byggnad skulle lemna plats öppen äfven för sin vestra facad, så att en brygga, en gång i förlängning med Drottninggatan, utfölle på den platsen, och vidare förde till myntets portal. Österut vore således, såsom angifvet är, slottsplatsen med Norrbro ). Helgeandsholmen, som af naturen eger den täckaste belägenhet, kan dock, i jemförelse medl hvad den af konsten kunnat vinna, nu sägas hafva blifvit en styggelse. Detta gäller isynnerhet då den ses från Mälaresidan; och från detta båll nländer nu mera en stor mängd, ja troligen de flesta af resande, som komma till Stockbolm. Staden med Riddarholmen gifver dem först en! förunderligt skön anblick, mn plötsligen inträder på taflan Helgeandsholmen, såsom en stor sophög midt deruti. Hvarje Svensk förmår att ur sina käraste önskningar taga ett feeslo!t, alt resa i stället för allt detta skräp invid Konungaborgen; men endast Konungen kan i önskningarnes plats sätta verklizhet, Måtte då Ovidius en dag, och snart, äfven) härom kunna sjunga: Ila vetus, dominis etiam casa parva duobus, Vertitur in lemplum: fureas subierecolumne Betraktom nu, imedl!ertid, de andra byggnadsplatserna man föreslagit. En tidning har helt nyligen nämnt Blasieholmen, der slagtarhuset nu är och fåiltet der bakom, såsom lämplig tomt för ett nationalmuseum. För byggnaden vore visst denna punkt vacker, och i fiera afseenden icke otjenliz; men, utom det. att det stora Westinska huset komme med eldfara museum noz nära, har denna plats, efter insändarens mening, ett annat ändamål i planen för hufvudstadens ordnande och försköning. Tilltagande folkmängd och stigande uppmärksamhet på all den fördel, som, isynnerhet för en så vidsträckt stad som Stockholm, lirger 1 tätare och kortare förbindelselinier de spridda delarne emellan, genom besparing i den tid och den köstnad, som nu förslöses på oundvikliga omvägar för gående och farande, skall snart, förmodar man, göra behofvet tydligare och anskaffandet möjligare af flera bryggor än vi nu ega. Ladugårdslandets förening på detta sätt med den egentliza staden är otvifvelaktigt den me maktpåliggande af alla, och naturligaste och vackraste leden derför är från planen nedanför Logården, samt just öfver den plats på Blasieh Imen, der man, såsom nyss nämndes, nu önskat att se ett nationalmuseum upoarest. Denna plats bör då för en framtid lemnas fri. att vägen må kunna fortsättas derifrån till Ladugårdslandet, genom brygga öfver det djupas:e vattnet, och sedan genom utfyllning. I saknad af detaljerade undersökningar är det ej möjligt att nära angifva en sådan anläggning. men all anledning saknas ej att företaget kan vara lättare än det nu låter, att så få en chaussÅe, att utgå från Fredikshofsslottet, för att med en brygga i rak linia infalla i midten, och vinkelrätt emot Logårdsfasaden af Stockholms slott. En vackrare infart än denna, från Djurgården och Ladugårdslandet till staden, vore omöjlig att finna, och en oupphörligt besökt och sund promenadplats för en stor del af hufvudstadens befolkning skulle med den vara gifven. Redan nu är Uirica Eleonoras Fredikshof en serdeles vacker utsigtspunkt från Kongl. slottet, hvilken skulle bortskymmas, om en hög bygnad komme deremellan; hvad denna utsigt blefve, alldeles fri och inriktad genom bryggor och chaussöe, derom gör sig begreppet lätt reda, när man från Logårdstrappan tager belägenheten i ögnasigte. Bland öfrige platser, som man hörer förslagsvis omtalas till ett nationalmuseum, anser ins. att endast de 2:ne på Carl XIII:s torg bär behöfva omnämnas, sedan redan ofvan blifvit anfördt de vilkor, uppå hvilka ändamålsenligheten af en sådan byggnad beror. Att välja norra ändan af nämnde torg har det emot sig, alt museum finge plats alltför nära anFR IT fr SA SA a