Aftonbladet – 2 juni 1845, sida 2

en näsa eller sönderbryta ett lår; konsten fordra! de att kunna återvända med oskadade skenben bevarad näsa och helskinnade ögon. Det gjorde, för ernåendet af detta resultat, icke tillfyllest att man blifvit jemngod med mannen ur hopen; konsten fordrade hans förkrossande medelst en mäktig öfverlägsonhet. Individen födes i harmoni med sin tid. Om det någon gång fattas männen stora epoker, är! det deremot sällspordt, att stora epoker någonsin fattas män: en man af snille framstod. Denne man var Charles Lacour. Lacour började studera savatten och steg, scdan han uppnått en öfverlägsen styrka, från lirjunge till lärare, under medgifvande likväl, hvilket sällan inträffar med lärare i allmänhet, alt savatten var en ofulikomlig konst, till och med så, som han undervisade den. Han drömde derföre dag och natt om sättet att fullkomliggöra denna konst. Just som han var försänkt i funderingens djup ar sina teoretiska beräkningar, får han höra talas Om engelsmännens boxning. Då jag deltog i nationalgardets vapenöfningar, och min fanjunkare med mycken möda lärt mig att göra halft höger Om, gjorde ban ett uppehåll för att flåsa ut, torkade sig med näsduken i pannan och sade sedermera till mig med tonvigt af en långsam och högtidlig röst, för att åt sin föreläsning gifva ökad tydlighet: Nu, herr Pymass, är balft venster om alldeles detsamma som halft höger om, undantagandes, att det är tvertom — förstås. Nä väl! för att betjena mig af min fanjunkares demonstration, som alltid förefallit mig såsom den klaraste figuren från plutonskolan, — upprepar jag efter honom: Boxning är alldeles detsamma som savatt, undantagandes, att det är tvertom, — lörståsl Ni kan af det följande vidare draga den politiska slutsats att, oberäknadt nationalhatet, finns en naturlig antipati emellan engelsmannen och fransmannen. Engelsmannen har i boxning, som är Englands savatt, fullkomliggjort bruket af armar och knytnäfvar, men på samma gång underlåtit betrakta