Aftonbladet – 2 juni 1845, sida 2

——— — ———— LV Mr uppkom ett neutralt område, hvarest trosskusken och den belefvade mannen mötte hvarandra. Dessa neutrala områden kallades maskeradbaler, konserter å la Musard, spektakler, 0. s. V. Ett så beskaffadt närmande mellan den alltid afundsame mannen ur hopen och den någon gång öfvermodige verldsmannen medförde tvister; det fanns ingen utväg att lyfta den förre till rang af duell på värja och pistol; det blef derföre ett tvång för den sednare att nedstiga till en kamp med sparkningar och en strid med knytnäfvarne. Verldsmannen blef nästan alltid besegrad i följd af motståndarens vana vid detta stridssätt och det studium han derpå användt. Hvarje förnuftigt väsende vill reagera mot förtryckaren, — förtrycket må härleda sig från styrka eller skicklighet ; verldsmannen beslöt alltså att återställa Jemnlikheten genom studium. Vid den tiden lät behofvet af savattmästaren förnimma sig i sarchället — och såvattmiästaren kom. Det fanns väl redan mästare af batongen, det vill säga käppmästare; men med käppen dödar man, och den konstitutionella styrelseformens moralitet tillåter icke, att man skrider ända dit: dessutom kan man icke alltid på sina vandringar kring landet medtaga en sådan tillräckligt lång följeslagare, och man är, som hvar och en har sig bekant, tvungen att vid teatrarnes dörrar aflemna sitt spanska rör. Från detta ögonblick blef således savatten, om icke en vwigtig del af verldsmannens uppfostran, åtminstone ett fyllnadsparti i hans konstnöjen. Tre fjerdedelar af våra unga belefvade sprättar, af det slags folk, som fordom kallades dandies, men nu heter lejon, äro de första savattkämpar i verlden. Men savattkonsten släpade sig till en början fram uti erkända förvillelser; läraren fästade sig vid allmänna traditioner och efter nämnde konsts längre eller kortare studium befann sig verldsmannen i detta afseende helt enkelt och simpelt mannens ur hopen like. Det var visserligen mycket för den, som redan änge varit underlägsen, men det var icke nog, let var icke allt, att slå någon ett blått öga, krossa