Aftonbladet – 31 maj 1845, sida 3

Hon hade ej slutat dessa ord, då man såg folk med ljus tillskyndande från klostret. Men hjelpen kom för sent. Den lidande hade slutat sin jordiska bana. I åsynen af ungdomshemmet, i vännens armar, och omfläktad af den försonade himlens frid, var hennes sköna själ löst från alla fjettrar. Nunnorna buro systrens lik till det sörjande klostret. Emil återvände till Frankrike. Han lefver städse i ett oförgätligt minne af den ädlaste vänskap, den renaste, kyskaste kärlek, och hans namn lyser ännu ibland Europas yppersta konstnärer. ba .