Aftonbladet – 31 maj 1845, sida 3

vägen till mitt hem. Skulle jag nu, så nära hamnen, bryta tro och löfte? . oo Välan; jag går ej från er sida! ropade ynglingen. Man gaf ryttaren en vink, som antydde denne att allägsna sig, och att man icke antog hans biträde. Kossacken — ty läsaren torde redan gissat, hvem ryttaren var — hade, vid damens ord, rest sig i sadeln, uppmärksamt lyssnande. Nu skakade den gamla nunnan på hufvudet, sprang från hästen och fram till de resande. Hon fattade, utan tillstånd, damens hand, förde den nära ögat, och då hon förnam ett ljud af hemlandets språk, utbröt hon, såsom en vansinnig och med höga språng: — Det är hon! Vid den helige Alexander Newsky! det är syster Skolastika! Det kan icke vara någon annan! Ack, mitt älskade lam, kommer du ändtligen åter! Kommer du, för att gamla Annuska anropat alla helgon, alt de måtte återföra dig, eller för det att du icke längre har Just att svärma omkring i verlden? Det är detsamma; inträd åter i din kammare; du finner den sådan, du lemnade den, och i min säck förer jag med mig den skönaste ultramarin, som du kan önska. Sätt dig genast ner och mila, som fordom. Feodora och Marfa, som nu blifvit något äldre och stadigare, skola icke litet glädja sig öfver, alt återse dig. Sex nya nunnor hafva tillkommit, den ena är slägt med mig, men jag har ej för henne berättat historien om Jermack. Stackars Jermack, han drack sig till döds. Ännu i sista stunden trodde han, att jag var hans brud, och med denna tro gick han ur verlden. — Men, lilla syster, du ser så blek och affallen ut. Vill