Aftonbladet – 31 maj 1845, sida 1

T SVENSKA SAMHÄLLETS NÄRVARANDE HOFF OCH FÖRHOPPNINGAR, SAMT KONUNG USCARS STÄLLNING TILL PARTIERNA, BEDÖMDA I ETT NYLIGEN UTKOMMET ARBETE. I medlet af sistlidet år utkom i Tyskland en skrift af den berömde Tyske skriftställaren Theodor Mögge, hvilken väckt mycket uppseende och med beröm varit omtalad i en mängd tyska tidningar, samt jemväl nyligen här utkommit i svensk öfversättning, under titeln: Sverige 4843 och 244, Författaren, som en stor del af år 4843 vistades i Norge och utgifvit en beskrifning öfver sin vistelse derstädes samt Norrmännens hemseder och ofentliga lif, gjorde derifrån äfven en resa genom Sverge, och vistades derunder en kort tid i Stockholm. Det är dessa resor, som gifvit anledning till nu ifrågavarande skrift. Förf. har icke, i likhet med vanliga turister, förnämligast uppehållit sig vid naturbeskrifningar, konstsamlingar, 0.s. v.; han har deremot hufvudsakligen sökt att studera folket, nationalkarakteren, statsinrättningarna, den litterära rörelsen, det offentliga lifvet och de mest betydande af de deruti verkande personerna, samt Regeringens, pressens och de politiska partiernas ställning till hvarandra. I dessa hänseenden finnes nästan intet af någon vigt förbigånget. Om han äfven, såsom främling, härvid kunnat i en eller annan faktisk detaljomständighet göra ett obetydligt misstag, så kan man deremot icke annat än frapperas så väl af den mängd underrättelser, hvilka han under en så kort tid varit i stånd att insamla och öfver hans förmåga att uppfatta alla de vigtigaste punkterna af dagens frågor, på ett sannt och träffande sätt, som af skarpsinnigheten i omdömen han derpå grundar, hvilket allt, i förening med det populära och behagliga i framställningssättet, utmärkt af värma utan exaltation, gör denna lilla bok till en af de intressantaste och mest underhållande skildringar, som man äger öfver Sverge i närvarande ögonblick, och till och med ställer den framför det mesta, som hos oss sjelfve blifvit offentliggjordt i samma väg, samt, enligt vår öfvertygelse, gifver honom rätt till den Svenska fosterlandsvännens erkänsla. Detta intresse ökas ännu mer deraf, att författaren vid de flesta vigligare frågor jemnfört våra sociala förhållanden med sitt eget lands, Preussens, samt dervid öppet uttalar sin tanka om företrädet af det ena eller det andra. Vi torde sannolikt mer än en gång få anledning att ytterligare kasta en blick på detta arbete; men kunne för tillfället, och serskildt med antedning så väl af den nyss slutade riksdagen, som