Aftonbladet – 30 maj 1845, sida 1

— Ehuru en grundlig granskning af den förluta riksdagen och en utföriisure frams ällning al dess resultater ännu icke låtit sig uföra, anse vi det likväl icke vara utan intresse att, på samma sält som Dagligt Allehanda i dag gjo:t, korleligen I minnet återkalla de mest framstående och värderade resultaterna. De äro samtligen srundlagda vid föregående riksdagar, men hafva i alla fall för sin framsång vid den sisttförflutna, till en betydlig del att tacka Regeringens medverkan, och lända således till heder både för de fosterlandsvänner, som förr nedlagtsin möda derpå, och för konselien, som icke sxytt att uträtta hvad den tilltrott sig kunna uträtta med vårt kaotiska representationssätt. Indragningsmakten bar blifvit afstkaffad, och således det vigtigaste a! alla vilkor för eit folks frihet, fri yttranderätt, ytterligare hetryggadt. Stöndsindelnnyen i högsta domstoin har upphört, genom upphifvande af stadgandet, att ett visst antal af dess ledamöter måste vara ofrälse. Representation:sitret har vunnit en märklig och lör dess utveckling lofvande förbättring, genom stadgandet att riksdagirne skola aterkomma hvart iredje år och på bestämd tid. Stadgandet att siteriägare må tillhöra Bondeståndet, då de ej tillhöra annat riksstånd eller innehaft ordinarie, statens tienst, är äfven en förbittring af represeulalionssättet. För folkuadervisa.ngens b imjande har ett större steg än någonsin blifvit t: genom anslående al nära 300.000 rdr ul kapitatio: isafgilten till komurincrnas skolor. Ett så tydligt erkännande, att staten åt folkets bid Ving m åste eg5na sina största kra Efter, har aldrig, bvarken 1 vårt clier andra land blivit givet. Nödvändigheten att införa en förbittrad lärometod har ock blifvit erkänd. Nödvändigheten at anstalter för lärares bildande har tillika varit så nära alt erkännas, att man med visshet kan förutse, att nästa riksdag de te veridsliga stånden skola i denna, liksom det redan skett i förra fråsan, besegra Presteståndets motvilja. En utsigt är Öp: onad att sätta en damm mot den utvidgning i broltens och broltsiingarnes antal, soxr vår närvarande strafilag medför. Rikets Ständer hafva nemligen antagit principen för ett nytt s:raffsystem, så beskaffadt, att icke blott folkes förvildande genom barbariska straff, utan äfven brottsiingars upplostrande i fängelserna och utsläppande på samhället komna att upphöra. En handling, upplyftande genom sin rättvisa och nödvändig för be: ordrande af qvinnans oberoende, bar utmärkt denna riksdag och gjort he