Aftonbladet – 28 maj 1845, sida 3

sjukas läger, fattade den döendes afmagrade hän der, och tryckte dem, under tårar, till sina läp par. I detta ögonblick ljöd utanför klostrets mu det öfverenskomna tecknet. Den arma, som de gällde, sprang upp och såg framför sig med vild förtviflad blick. ; — Gif mig din hand, såsom ett tecken på dit heliga löfte! ropade den sjuka. Skolastika stod såsom en förtappad. Teckne lät ännu en gång höra sig, och med ett högt ut rop: till honom! jag kommer! störtade hon ut u rummet. Ett skri af smärta och ångest Jjöd ef ter henne. Höljd i den dunkla slöjan, smög sig den flyen de ut genom den mindre klosterporten, åt träd gårdssidan. Natten var stormig. Ofvan ifrån Feo doras och Marfas celler syntes ännu ljussker Skolastika tillvinkade de qvarblifna farväl, oc genomträngde med ilande steg de mörka, ödslig: trädgårds-allerna. Då hon kom till en liten höjd såg hon skymten af en gestalt, och snart slö henne den framskyndande Dimitri i sina arma och tryckte eldiga kyssar på hennes panna oci kind. Utan att vexla ett ord, skyndade begg framåt. Snart upptäcktes, af ett kyligare vind drag och genom ett lätt silfverskimmer genon natten, sjöns yta. Då de framkommit ur en träd grupp, sågo de, på en brant, naken klippa vic sjön, två gestalter, hvilka underligt svängande rör de sig, och hvilka den nu uppgående månen svag och oredigt belyste. Då de flyende kommo när. mare, igenkände Skolastika den gamla nunna Ljubow, som höll en get vid begge framföttern: och med den, under högljudt skratt och sång dansande omkringsvängde. Nunnan och geten