Aftonbladet – 28 maj 1845, sida 3

vid midnatten, i månskenet, dansande på klippspetsen, var en så underlig, hemsk anblick, att vårt unga par, oaktadt brådskan , stadnade några sekunder. Den gamla nunnan lät ej störa sig, hon afsjöng sin visa i gäll ton, och så snart hon slutat en strof, svängde hon omkring med geten, så att kåpan flög i kretsar och slöjan fladdrade i nattvinden. — Dimitri! ljöd det nu genom natten. — Jag kommer, svarade denne, och förde med sig det sköna bytet. Då de stigit i postvagnen, der Gregor intagit plats, såsom kusk, hörde de ännu nunnans sång, afbruten af sjöns slående emot stränderna och stormens dån. Vagnen for hastigt öfver en sämre biväg, och nådde snart landsvägen, hvarpå resan fortsattes, såsom på vädrets vingar. Först på andra sidan om Kiew stadnade man. Dimitri och Gregor måste här anmäla sig hos militär-autoriteten. Skolastika var allena på värdshuset och satt ensam i rummet, då dörren öppnades och en ung officer, i lysande uniform och behängd med flera militäriska erdnar, inträdde. Förskräckt for hon upp, men uppgaf ett rop af gladaste förvåning, då hon igenkönde Dimitri. Straxt derpå inkom Gregor, äfven såsom ollicer. Han nalkades den unga flickan och sade med vördnadsfull bugning: — Här, min fröken, presenterar jag för er furst Glaboff, kapten i hans majestät kejsarens garde, och i mig finner ni er trognaste och undergifnaste tjenare och, om ni och fursten tillåta, er uppriktige beundrare, Gregor Milowitsch, beklagligen innu endast löjtnant vid samma regemente, men med den glada förhoppning, att snart blifva lik