Aftonbladet – 28 maj 1845, sida 1

SKOLASTIKA.) NOVELL AF A. VON STERNBERG. VI. En morgon inträdde Skolastika i galleriet och hörde två samtalande manliga röster. Hon stadnade bakom en pelare och under det hon forskande riktade sim blick på målarställningen, upptäckte hon der en ung many, siltande i vårdslös ställning, vändande ryggen åt Madonnabilden, som stod på stafietten. Han var elegant klädd, hållande i handen en käpp med guldknapp och prydd med en stor, lysande rubin, hvarmed han lekande slog, än på de glänsande stöflarne, än på de nära stående målningarne och kistorna. Ansigtet visade ungdom, ett fint behag och ledighet. Blonda lockar prydde hufvudet. Framför honom satt Dimitri, som var sysselsatt alt ordna färgerna på paletten. Samtalet var Hifligt och högt och då återljudet var starkt i hvalfven, undgick nunnan icke ett ord deraf, ehuru meningen ofta blef för henne ofattlig. — Jag upprepar ånyo, yttrade den yngre, att jag leds till döds vid lifvet här. Jag har redan studerat alla narrarne i orten, såväl 1 qvart, som folio. Af den gamle värden har jag väl hundrade gånger hört samma historier och alla de streck och upptåg, hvarmed eleganterne under Catharina den andras regering fördrefvo tiden, — ja, jag har till och med låtit mig berättas antidiluvianska äfventyr, hvilka, jag icke vet i hvil ken fabelaktig period de inträffat, under kejsarinnan Annas eller Elisabeths epok. Kortligen, ) Se A. BD. A: 414, 113, 116, 117 och 4149,