Aftonbladet – 28 maj 1845, sida 1

annan pensel, sade han: Hvad förlora vi, om vi komma en månad förr eller sednare till Paris — Det vill jag säga dig, yttrade den unge mannen lifligt. Vi förlora den sköna furstinnar Uwarkoff ur sigte. Ännu är hon i Paris, men en månad sednare och hon är långt inne i Spanien, eller har förirrat sig i Italien, der den Onde icke kan finna henne. Du vet, att furstinnan Uwarkoff är min flamma och den lilla grefvinnan Fedoroff, som du fann så älsklig, är äfven nu i Paris. Och i öfrigt betänk, att jag på ett halft år icke pointerat, att jag alldeles glömmer bort huru man viker ett kort och buru rulettkulan löper. — Sådane uselheter! utropade Dimitri. — Ja, visserligen! sade den andre ifrigt. För dig må det vara uselheter. Utan tvifvel är det ädlare och för en furste Gluboff mera passande, att bedåra en ung, oskyldig flicka genom dåliga målningar och ännu sämre löften. o— Hör upp! ropade Dimitri och såg sig orolig omkring. Du är i stånd alt förråda min hemlighet. Förstode du att intränga i mitt inre, skulle du upphöra med ditt lättsinne, du skulle erfara, att här är fråga OM en sann, allvarlig och djup kärlek. o— Såå? ropade den blonde och hans kinder rodnade af förargelse; dermed vill du säga, att du ämnar bortsmägta här ytterligare tre månader. Käraste Dimitri Paulowitski, du är utomordentlig i din poesi och konstfärdighet. Du pröfvar din vän på ett grymt sätt. Ack, jag hade bordt veta det, då jag med dig begaf mig till denna ödemark, bordt ana hvad som skulle hända, huru du skulle bringa mig till förtviflan och för lifstiden ruinera mig genom ledsnad.