Aftonbladet – 27 maj 1845, sida 2

hörde uppmärksamt. Så förgingo sköna, hänförande stunder. Ofta suto de ännu tillsamman, då aftonrodnaden göt sitt guld på de gamle murarna och skuggan visade dem begge i gigantiska former på den motstående väggen. Det var en grupp, lik Michel Angelos Sibylla och profeten. Då skymningen utbredde sig i hvalfven, ljödo de själfulla orden ännu mera harmoniska och lidelsefulla, och i en sådan hänförande. stund var det, som de älskandes händer sammanknötos och en eldig kyss för första gången beseglade deras hjertans förbund. (Forts. följer.)