Aftonbladet – 27 maj 1845, sida 1

SKOLASTIKA.) NOVELL AF A. VON STERNBERG. Yv. Flera veckor voro förflutne. Skolastika satt vi den långsamt aftynande Rebeckas sjuksäng. Fö den arma svaga, kroppsligt och andligt nedböjd varelsen syntes ett nytt ljus uppgå, ju närmar hon nalkades sin upplösning. Den dunkla slöja som hvilade öfver hennes ande, blef lyftad a samma genius, som svängde dödsfacklan. äl Skolastika läste i den sjukas anlete en hastig och gåtlik sinnesförändring. Den Ljusa, fir atbildade pinnar visade genomskinligt tankarnes snälla flygt, d förbiilande bildernas mängd. Allt på detta an sigle, som i sitt förra tillstånd liknat en ; sipsma var nu sprittande nerv, gestaltande uttryck. Oo gat, fastän till hälften slutet, var klarlseende; mar kunde märka ögonlockens olika rörelser, alitson de fantastiska drömmarne uppslogo sin skådeplat i himlen eller på jorden. Någr va af dessa vi sioner voro eldade af en så stormande fantasi, at de liknade hymner, audra voro så dunhla, att de ras ursprungliga tydning var svår, nästan omöj lig, och man deruli trodde sig höra orakelsprålt från de apostoliska tideraa utur de sjukas oct inspirerades mun. Då hon i sådane ögonblicl fattade ritstiftet eller pennan, up; kommo mysti ska bilder, ingilna af en främmande, men under bart fängslande ande. Skoiastika förvarade fler: af dessa blad; på ett deraf såg man en bret ström, fallande från höga, branta klippor. Pi vattnets spegel och på något afstånd från des fall upptäcktes flera små båtar, i form af likkisto och i hvarje låg en blek, utsträckt kropp, mer blottadt ansigte, hvarpå hos dem, som voro mer. aflägsna från fallet, syntes ett stelt iugn; hos an dra, som kommo det närmare, uttrysk af ånges och qval, och hos dem, som voro det helt nära den högsta förtviflan, som ett menniskoanlete ka ) Se A, B. ;v 4024, 115, 146 och 417,