Aftonbladet – 27 maj 1845, sida 1

halft förfallna galleriet, der hon fann en hög ställning uppsatt, kopian på stafletten och inger menniska synlig. Med möda uppklättrade hor på den vacklande stegen och den unga konstdo: marinnan stod snart framför bilden. Men huru förvånades hon, då ett skönt, ädelt mästerverk, färgglänsande och i konstens blomstrande lörtro!lning, mötte hennes öga. flon hade aldrig förut skådat något af cen mästarhand, för hennes öga hade aldrig några andra bilder kommit, än de, som förfärdigades i klostret. Hennes fantasi hade derföre ingen föreställning om hvad jordiska medel hos rikt begåfvade andar kunna åstadkomma. Häpnande, med återhållen andedrägt och händerna sammanknäppta, som till bön, satt hon der, och hennes blickar njöto skönhetens fullhet, såsom den blindes ögon, opererade och vaknade till luset. Det är förut anmärkt, att på originalbilden, äfven för det skarpaste öga, icke annat kunde upptickas, än en mörk yta; konstnären hade alltså framställt den helige drakbesegraren utur sin egen fantasi. Skolastikas beundran stegrades härigenom på det högsta. Alia hennes drömmar, hennes känslor rörde sig lideisefullt genom hennes inre sinnen; en enda snillets blixt, kastad i detta dunkla kaos, upplyste de stridande krafterna. Förut hade hon endast hållit för möjligt, att noga afteckna ett visst föremål; men att sjelf skapa ett sådant, förekom henne nästan såsom gudahädande. I hennes drömmar lefde likväl fortvarande dessa sjelfalstrade gestalter, och de rörde sig i oupphörlig strid med ivad den konventionella kyrkliga formen föreskref. Sedan händelsen med billen hade hon vant sig att samvelsgrannt undertrycka det ondas anfäktelse vid sina konstproduktioner; här såg hon nu, alt andra, högre begåfvade andar bekymmerslöst öfverlemnade sig åt en sådan anfåäktelse, och ierigenom skänkte verlden verk af fullkomlig skönhet och helighet. Men denna skönhet kunde, såsom hos henne, vara skenbar, denna helighet