Aftonbladet – 27 maj 1845, sida 1

förevisa. Strömmen var annars öde, stranden na ken, himlen utan stjernor, utan sol och måne Skolastika såg i denna bild själarnes stämming som, förnedrade af dårskapen och synden, van dra mot evigheten: en fasaväckande häntydnint nå döden och grafvens sömn. En annan bilc visade en blodig sjö, hvarpå två menniskohufvuden summo. En engel upplyftade elt af dessa och ingen fläck häftade dervid. Utur blod oci förruttnelse, utur natt och fasa framgår den frommes själ glad och oskadad. I en annan bild så. man två englar, som sväfvade öfver jorden; der ene strödde blommor, som under fallet blefv stenar, den andre uppkastade stenar, som, förr än de nådde jorden, förvandlades till blommor. Så är himmelskt straff nåd; bimmelsk nåd straff begge, för den kortsynte dödlig 50, höljda i dunkel Under detta vakande vid sjuklägret It före stånderskan en dag kalla Skolastika och fordrade en tjenst af henze. — Redan sedan en månad, sade den sträng frun, arbetar en målare af stort rykte i S:t Ge orgs kapell. Det är i fråga, att troget i teckning och färger återgifva der ina, Så ofta kopiera de bild af detta helgon, för en rik samlares galleri i Petersburg. Jag kan väl sjelf bedöma mål: ningar, men mina ögon bafva på någon tid blit vit så försvagade, alt de ej kunna uppfatta alll så klart och skarpt, som förr. Vår gamla abbedissa felas oss nu, hon visste att råda i sidanc fall. Af alla systrarna är du den enda, som jag tilltror äga smak och omdöme. Begif dig der före till kapellet; jag bar gifvit befallning, all konstnärn skall aflägsna sig, betrakta hans verk och berälta mig sedan huru du funnit det. Jag lemnar derdfler vår granne, adelsmannen, som haft uppdråg att beställa bilden, underräv else om hans förhoppnipgar äro nära alt uppiylles eller icke. Emot denna afwarliga tillsägelse war ingen iuvändning möjlig, Skolastika beträdde det ensliga