ymvifsen af sina systrar, som efterfrågade orsaken ill kerne; rörelse, hennes tårar. Med svårighet imdgick hon att besvara dessa nyfikna frågor, i let hon hastigt begaf sig till sitt rum, der hon för hela dagen inneslöt sig. (Forts. följer.) nea FÖRSKRÄCKLIG OLYCKA I YARMOUTH. Redan sistl. thorsdags omnämndes i korthet, att en bro i Yarmouth gått sönder och en mängd menniskor derigenom förlorat lifyet. Vi meddela, efter engelska tidningar, följande detaljer af denna bedröfliga händelse: Fit konstberidaresällskap, som en tid hade uppeit sig i staden Yarmouth, annonserade, att en af dess pajazzer, Nelson, fredagen den 2 Maj på eftermiddagen skulle segla uppför floden Bure, från Yarmouthbryggan till Vauxhaliträdgården, i en vanlig tvättså, dragen af fyra verkliga gäss. Vid den utsatta tiden samlade sig på flodens stränder ett ofantligt antal menniskor, alla sökande den beqvämaste platsen för att se upptåget. Härtill erbjöd sig en hängbro af jern, som sträckte sig öfver floden och ledde från en jernvägsstation till stadens ena port. På södra ändan af denna bro skockade sig 400 personer, män, qvinnor och barn, hvilka, för att så tidigt som möjligt få se en skymt af tvättsån och passageraren deri, trängde sig tillsammans på en mycket inskränkt rymd. Då nu bron var beräknad att bära en viss tyngd på hvarje qvadratfot, och denna gräns var öfverskriden genom så många menniskors sammanpackning på ett ställe, hördes snart ett brakande i de jernkedjor, som uppburo ena sidan af bron, och personer, som befunno sig derå, varseblefvo att brons yta, som annars var kullrig i midten, blef jemn af tryckningen; men få förstodo dessa olycksbådande tecken och begåfvo sig från bron, utan de flesta qvarstannade. Fyra eller fem minuter derefter sprungo kedjorna utefter ena sidan af bron, så att