Aftonbladet – 23 maj 1845, sida 1

po ———————— intogo Moskow, en olycklig fransysk betjent råkat på infallet att enlevera Ljubow. De fastnade begge, älskaren och älskarinnan, bokstafligen, i snön, och fransosen, som icke hade den ryska damens starka natur, omkom jemmerligen, under det Ljubow, lyst af Moskows flammor, återvände och, såsom en ångerfull dotter, klappade på en sin der boende tants dörr. Då ingen öppnade, af den naturliga orsaken, att ingen mera fanns i huset, fann Ljubow lämpligt, alt tillegna sig en efterlemnad pung med silfverrubler och begifva sig bort. Efter några års sysslolöst kringvandrande, syntes Ljubow utanför den heliga Annas klosterport och begärde inträde. Hon medförde en del af fadrens undansnillade varulager, en hop glasburkar med åckra och berlinerblått, en ask med zinober och en flaska fernissa. Hon blef antagen, men under det Ljubow knäböjde vid altaret, för all i prestens hand nedlägga sitt löfte, fann man nödigt, att strö ett quantum rök pulver mer på fyrfatet, emedan en odräglig atmosfer af hvitlök och bränvin förbredt sig i det heliga templet. Den nya bruden emottog slöjan, såsom man på en varm dag emottager en duk, för att dermed borttorka svett från pannan, bon satte kalken med dierf säkerhet till läpparne, och en kort stund efter den heliga ceremonien såg man henne pådraga stöftarne och hörde henne stampande låga genom korridoren och sjunga en gatvisa. Först efter någon tid vande sig den motspänstiga nunnan vid klostrets tvång, men aldrig kunde hon införlifvas med de qvinliga och stilla sederna. Hennes hårda, härdade natur giorde henne skicklig, att öfvertaga sådana sysslor, hvilka, fordrande mod och uthärdande af besvärligheter,