Aftonbladet – 23 maj 1845, sida 1

tillhörde man eller qvinna, omöjligt kunde urskiljas. Hufvudet var inveckladt i flere dukar, knutna öfver pelsmössan, en svart och röd, stickad, grof ylleshawl, bunden framför nedersta delen af ansigtet, bildade baktill en kolossal knut, hvars långa ändar fiaddrade i natten, såsom läderlappsvingar. Stöflar af groft läder och stora dimensioner omhöljde benen, ända ofvan knäet, och ludna vantar af buffelhud beklädde händerna. På figurens skuldror, rygg, hufvud och ben lågo hösar af snö, och de två korgar, som voro bundna bak på klipparen, tycktes icke innehålla annat än den lösa, rena snön. Nunnan sköt den genomblötta shawlen från munnen och ropade: — Porten upp! Jag kan ju ej komma med häst och korgar genom dörren. Sådana kattor, att icke bätlre passa på, då jag kommer! —Och, sedan Marfa besörjt att stora porten öppnades, tågade nunnan in på gården i triumf, lustigt sjungande: Sköna Minka, jag nu kommer, — — Den femtioåriga nunnans klosternamn var Anna, hennes dopnamn Ljubow. Hennes far, som var en afsigkommen krämare i Jekatarinoslaff, lät gifva sina tre döttrar namnen efter de tre kristliga symboliska dygderna: Tron, Ifoppet och Kärleken. Men valet var icke lyckligt. Hoppet (Nadcesechda) kom, tillika med Tron (Vera), på tukthus, för nåson oregelbundenhet i privatlilfvet och i anseende till svårighelen att fatta ett grundligt begrepp om iganderätten. Den tredje, Kärleken (Ljubow) var af en så afskräckande fulhet, att de förförelser, för hvilka Tron och Foppet varit utsatta och som Je ej förmått motstå, icke vågade nalkas henne. Likväl vill man veta, att, under det fransoserne