Aftonbladet – 22 maj 1845, sida 1

SKOLASTIKA.) NOVELL AF ÅA. VON STERNBERG. IH. En sådan mörk, stormig natt suto tre nunno! tillsamman i ett litet rum, inom klostrets si kallade matsal. Två af dem suto på en trädpal framför spiselden, och den tredje på en bänk, lu tad emot den svarta, nedrökade väggen, tyckte: vara inslumrad. De begge framför elden sittands voro unga, sköna gestalter; man kunde taga dem för systrar; en likformighet var påtryckt de fina späda ansigtena, samma jungfruliga oskuld förskönade de välformade dragen och samma fina, genomskinliga rodnad färgade kinderna på dessa nyss ur barndomsåldren utgångna älskliga flickor. Likväl fann man, vid närmare påseende, i den ena: uttryck en högre mognad, en mera utpräglad form: ansigtet antydde redan något händelserikt, sort och glädje voro tecknade på den hvita rosens blad och en lätt, flygtig skugga syntes redan hafva sväfvat öfver den sköna pannan, under det utur systerns klara öga framlyste den friska, lugna själen, med en innerlighet, glans och oskuldsfröjd, som endast förunnas den lyckliga, ännu af englar skyddade åldren. Begge nunnorna höllo hvarandra omslutna och Skolastikas fiat bildade hand hvilade i Feodoras mera fylliga. De linga klädningsärmarne af groft ylletyg voro uppdragne och flickornas armar voro härigenom synlige. Den enas voro mera rundade och den andras spädare, finare bildade, och en lätt, blåaktig strimma under handleden visade spår efter målarstocken. Detta ?) Se A. B. 34 114.