Aftonbladet – 21 maj 1845, sida 1

TSAR IKEA kr nn UTRIKES, TILLSTÅNDET I CHINA. (Ur en tysk tidning.) . (Slut från gårdagsbl.) En annan kato:sk missionär i Kaitschtu, i provinser Leaotong eiler Schinking, i Mandschuriet, yttrar, sig sålunda ): Mandschuerne, som utbreda sig från Chinas gräns, ända till det ryska Siberien och Amurströmmen, äro indelta i åtta militär-divisioner eiler bantr, och gälla för det himmelska rikets tappraste krigare, 0 oaktadt man svårligen kan tänka sig fegare och löjligare menniskor, än dessa soidater. Hvad deras öfverbefäl i Peking angår, torde följande vara upplysande. Under sista kriget kommo order från hufvudstaden, att vaktposter skulle utställas långsåt hela östra kusten, för att göra Engelsmännens landstigning omöjlig. Bland de vakthofyande soldaterne voro några kristne: dessa visade mig de förhållningsorder, hyilka de erhållit från Peking, och ni torde måhända misstro edra egna ögon, då ni läser följande: Om ni ser ett af barbarernas skepp på afständ, så gifven noga akt derpå, uppstiger svart rök derur, så kunnen j vara trygga, ty då kan det ej landa, utan passerar förbi; men uppstiger deremot hvit rök, gifven då akt, ty då komma barbarerna. Dessa instruktioner åtföljdes af en vidunderlig teckning öfver bea curopeiskt fartyg, på hvars master plankor voro agde och derofvanpå batterier planterade. Med denna obegripliga okunnighet håller armaodet, som Vv jemna steg. Under den långa och stränga v hemsöktes det fattiga folket på ett rys tt af hunger och köld. Detta är också en förfärlig trakt! Jorden är frusen under åtta månaders tid, derpå fö!jer ej nägon öfvergångsperiod — hvarken vår eller höst finnes — utan en qväfvande hetta, åtföljd af förfärliga orkaner och vindkast, aflösor kölden. Från slutet af Juii till Oktober inträffa ständigt regnskurar, hvilka förvandla hela landet i gyttjehaf och göra resor nästan omöjtiga Calhwer Misstonstidning anför följande meddelande af en protestantisk missionär till hans vänner i NewYort. Det är knappt möjligt att kunna göra sig ett begrepp om det kinesiska rikets förvånande befolkning. Om städerna Boston, NewYork, Philadelphia och Baltimore lågo i en 46 mils lång och 4—6 mil bred dal, och det mellanliggande landet vore så tätt besådt med byar, att man alltid hade en eller flera i sigte, så vore denna dals befo:kning likväl ej så stor som Amoys och Hiamens omgifning, som utgör provinsen Foklen. Klockan 4 på morgonen voro vi i Amoy; på eftermiddagen kl. 2 hade vi passerat Haiheng och Tschowej och kastade ankar vid Tschongtscehtu. En hvar af dessa städer skulle vara en af första rangens i Förenta Staterna, och omkring dem finner man åtminstone 200 byar och köpingar. Men detta är ej nog, 19—42 timmars väg från Amoy är staden Tongngan belägen (.20 An du n. br. 4 30, 50! o. I. från Peking:), hvilken är två gånger så stor som Amoy och omgifven af, jag vet ej huru många köpingar och byar. Man blir alldeles förbryllad vid tankan på denna omätliga befolkning, hvilken är talrik som sanden i hafvet och så: lätt åtkomlig på vattenvägen, ty med båt kan man besöka alla dessa orter på en dag. Det är att märka, att Amoy är den minsta af alla hamnar, som blifvit upplätne åt utländningen. Amoys befolkning kan beräknas till 200,000 själar, och Ningpos är troligen hälften större; Schanghai och Canton hafva hvardera åtminstone tre och Fu-tschåre 4 eller 5 gånger så många innevånare. För två år tillbaka voro de protestantiska missionerna inskränkta till Canton och Macao, och äfven i dessa båda städer hade de ej fritt tillträde till folket. Huru annorlunda är det ej nu! Vi hafva nu fritt tillträde till folket i fyra stora städer med otaliga byar, utan att hindras af de fördomar som stodo oss i vägen i Canton och Macao. Hvar och en af dessa fyra städer har åter flera andra stora städer i sitt grannskap, hvilka underhålla en jemn kommunikation med fristöderna. Bet är väl sannt, att vi ej ha tillstånd att besöka de andra städerna, dä regeringen i Peking alltjemnt förbjuder främlinzarne att öfverskrida en viss gräns; Men detta uteslutningssystem kan omöjligen bli. långvarigt. Det har redan fått dödsstöten och allt bidrar att påskynda dess fall. Bessa mellanstäder skola bli besökte af utländningarne; folket skall se dem, tala om dem och förundra sig öfver att regeringen förvjudit gem tillträde till landet. De skola komma ör att se oss i de redan öppnade kuststäderna, och vad de se och höra samt utsträckningen af hanlelsrelationerna och besöken, skall ej bli utan inflyelse. Vårt nyligen aflagda besök i Tschangtscheu, varvid man för första gången fick skåda främlinarne, torde ej så lätt förgätas. Att man igenkände );ss som religionslärare och att vi blefvo så aktningsullt behandlade af embetsmännen, har otvifvelaktigt jort intryck, och jag hoppas den tid skali komma lå våra missionärer, lika obehindradt som i Amoy, Yingpo och Schinghai, kunna upprätta sina statioigt g ) Detta nordliga gränsland har haft mänga öden. Under århundradenas lopp reste sig många härvarande höfdingar och förklarade China krig, ansågo sig en längre tid oafhängiga i flere af rikets provinser eller bemäktigade sig. hela riket, som var AA itandat rand RN rn dan hrrtvnn Tran Lv