Aftonbladet – 20 maj 1845, sida 3

(i. L. i.) EJ i BLANDADES ANI: ) — HÄNGBRON ÖFveER THEMSEN. Den nya Längbron öfver Themsen ifrån Hungerford Market till Lambeth har nu blifvit så fulländad, att den öppnades för allmänheten den 4 Mej vid middegstiden. Detta skedde utan all ceremoni; bron är blott gjord för fotgängare och afgiften är en half penny. Ben hade nägra dagar förut blifvit inspekterad al prins Albert. Bron består af fyra breda jernkedjor, nemligen två kedjor, den ena öfver den andra, på hvarje sida af plattformen. Hvarje kedja består af tio till eifva länkar, men nära broståndarno af elfva till tolf, emedan en ökad spänning der gör en större styrka nödig. Denna betydliga jernmassa (Mcnai-bron har blott fem och Hammershmidtsbryggan sex länkar i hvarj2 kedja) gör äfven att vinden icke kan verka så starkt på bron och att svängning således icke på den uppstär. Tvänne broståndare äro byggdei fioden, i italiensk styl, öfver hvilka kedjorna äro sträckta, bildande således ett midteloch två sidohvalf. De hegge ständarne äro 80 fot höga, medlersta hvalfvet är 676 !V, fot, lärgden af ändstyckena 41332 , fot. Länkarne väga tillsammans 743 engelska tons (hvarje sådan motsvarande 6 skeppund vikt. vigt). Höjden öfver floden är i mediersta delen af midtelhvalfven 32 fot, och på sidohvalfven 28, hvilket gifver det hela ett lätt och vackert utseende. Sektionen af kedjorna i medlersta hvalfvet är 296 qvadrattum, och nära ståndarne 342 qv. tum. Som nu en qvadrattum jern brytes af 27 till 29 tons tyngd, men 17 !, tons äro antagna såsom den tyngd, vid hvilken sträckning börjas, sä skulle bron bära 296 Xx 47!, tons, eller 5,180 tons, då blott 296 x tons, eller 1480 tons, är den största tyngd som på den kan ifrågakomma, om en folksamling uppfyllde densamma. Hvarje broståndare skulle då bära omkring 4090 tons vigt, och deras byggnadssätt är ock derefter lämpadt. Kostnaden för denna bro, som för det närvarande är den största jernbro i veriden, uppgifves vara 80,009 pund sterling, hvaraf jernarbetet kostar 47,000 pund. Denna summa har anskaffats genom aktieteckning, 3200 aktier å 235 pund sterl. hvardera. Herr I. K. Brunel var hufvudingeniören; herr P. Pritschard, den som haft ständiga tillsynen vid arbetet. — INDIANERNA 1 TUILERIERNA. Franska journalerna berätta att konungen länge underhållit sig med Joways-indianerna vid deras besök i Tuilerierna, somtalat med dem om deras historia, seder och bruk samt berättat, att han i sin ungdom sett en mängd indianska stammar i deres wigwams på Ohio och Missisippi. Konungen visade dem tvenne guldoch några silfvermedaljer, bestämda för de båda höfdingarne och. deras krigare, hvilka medaljer skulle aflemnas så snart de blifvit försedde med inskriptioner på baksidan, tolkande hans mijestäts beundran och vänskap för indianerna. Öfverhöfdingen, Blåmolnit, tackade för de välviljande orden och konurgens rika skänker, hvarpå krigshöfdingen Nö-muya, celler Störtregnet, höll ett tal till konungen och drottningen (mon grand påre et ma grande måre) samt öfverlemnade en präktig fredspil, hvars rör var konstigt utsiradt med piggsvinsborst. Indianerne buro sin nationaldrägt, buffelhudar prydde med piggsvinsborst och slagna fionders hår, samt tomahawken, som vapen. Jeffrey Dommery beledsagade dem som tolk, och dessutom åtföljdes de al herrar Melody och Callin. Secan de utfört sina nationaldansar, under ackompagnement al cgna trummor, uppvaktades de med förfriskningar och emottogo de tilitänkta skänkerna. Det förljudes ej att Joways-dansen blifvit introducerad i salongerna, men mähända kommer den att efterträda polkan. — DE FÖRVANDLADE DIAMANTERNA. En gammal Harpagon egde en skön hustru, som var Parisersalongernas prydnad. Genom ömma smekningar visste hon bringa det derhän att han köpte henne ett garnityr af — falska diamanter. Han trodde att den fåfänga hustrun ej skulle märka det, och den firade sköna lät verkligen ej någon misstanka framskymta, utan bar sina prydnader ända till sista balen, d. Ys. den olycksdag, på hvilken den ungdomliga sköna bortfälldes af döden. Sedan penningkarlen aftorkat sina tärar, sökte han att frän sitthus allägsna allt, som kunde väcka sorgsna minnen om den hädangångna. För de falska diamanterna trodde han sig åtminstone kunna få 300 francs, men huru förvånad blef han ej då man bjöd honom 50,000. Be falska diamanterna bade förvandlat sig till äkta. Metamorphosen var en hemlighet, som han ej förmådde att genomtränga; han tröstade sig med lösesumman, den han nedlade i ett vinstgifvande företag.