Aftonbladet – 19 maj 1845, sida 3

fRatt Rikets St:r i underd. skrifvelse anmäla, ati Rikets St:r väl ej medhunnit att vid innevarande riksmöte fullständigt granska och pröfva de af Kgl. M:t till Rikets St:rs antagande öfverlemnade förslag till ny straftiag och till serskild lag om verkställighet af fängelsestraff; men att Rikets St:r likväl, med erkännande utaf behofvet af cn ny brottmålslag, antagit de hufvudgrunder derför, som innefattas i 2 och G kap. af förslaget till ny strafflag samt i den serskilda fängelselagen, nemligen: a) att allmänna straffarterna böra vara följande: 1, dödsstraff; 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, fängelse i sju grader; 9, böter; b) att fängelsestraffen böra vara: första grad, på lifstid; andra grad, från åtta till och med tio år; tredje grad, från sex till och med åtta år; fjerde grad, från fyra till och med sex år; femte grad, från två till och med fyra år; sjette grad, från sex månader till och med två år; sjunde grad, från och med trettio till och med etthundra-åttatio dagar; c) att fängelsestraffen skola undergås i allmänna straffanstalter, inrättade dels till ensamhetsfängelse, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det så kaliade Philadeiphia-systemet, dels till gemensamhetsfängelse, i hufvudsaklig likhet med det så kallade Auburnsystemet; d) att till en början och i den mån tillfälle dertill gifves, ensamhetsfängelse skall begagnas för dem, som dömas till fängelse i sjunde ci!er sjette grad; e) alt då de i lagen bestämda fängelsestraff verkstätlas i ensamhetsfängelse, en viss del af strafftiden skall afkortas; f) att böter skola i allmänhet i lagen bestämmas till ett visst minsta och högsta belopp, dock med förbehåll att för serskilda fall, der så pröfvas mnödigt, härifrån göra undantag; g) att böter, vid saknad tillgång till deras gäldande, skola förvandlas till fängelse, som dock bör vara af lindrigare art, än det fängelse, hvilket såsom urbota straff ådömes; h) att utom förstnämnda allmänna straffarter, vissa brott jemväl må beläggas med den serskilda påföljd, att den dömde ej må i allmänt värf brukas; -— . sl att härförutan serskilda straff för embetsmän böra vara: 4) afsättning, 2) mistning af embetc; k) att domaren skall ega att, inom vissa i lagen itsatta gränser, mäta straffet efter brottets beskaf-.. enhet samt dervid förekommande mildrande eller för;vårande omständigheter; l) att denna åt domaren lemnade latitud vid straffmätningen icke blott må gälla inom en viss straffart Her grad deraf, utan bör äfven, i de fall der sådant röfvas nödigt, i lagen utsträckas till mer än en traffart eller grad.