Aftonbladet – 19 maj 1845, sida 3

8 13. De med hänseende tillj stillhet och upphö. rande af arbete under statskyrkans sönoch högtidsdagar gällande bestämmelser äro äfven för dissenter förbindande. S 44. Vilja dissenter icke begagna de af statskyrkan inrättade begrafningsplatser, äro de likväl underkastade så väl sundhetspolisens föreskrifter angående begrafningar, som äfven Konungens Befallningshafvandes speciella föreskrifter iafseende på valet af begrafningsplats. . S 45. Ingen erkännes i allmänhet hafva utträdt ur statskyrkan, förr än han, efter att hafva uppnått 19 års ålder, personligen infunnit sig hos vederbörande sockneprest och anmält sitt utträdande till införande i kyrkoboken. Huruvida, i serskilda fall, undantag med afseende på ålder eller uppskof med ifrågavarande persons konfirmation må äga rum bestämmes af Kongl. Maj:t. S 46. När en dissenter vill öfvergå till statskyrkan, har han att derom vända sig till en sockenprost. Är han icke döpt, förhålles efter kyrkoritualens bestämmelser om äldre personers dop; är han döpt, vare det nog att han inför sockenpresten jemte två af pastoratets medhjelpare och en tillkallad andlig styrker sig äga tillräcklig kunskap i statskyrkanhs trosläror samt att deras intyg härom, så väl som personens förklaring att han vill öfvergå till statskyrkan, bilägges kyrkoboken. S 47. Söker någon genom användande af bevekelsegrunder, som stå i strid med allmänna moralen, genom löften om timliga fördelar, bedrägliga uppgifter eller hotelser, att bringa någon öfver från en trosbekännelse till en annan, straffes han, der gerningen cj eljest medför högre straff, med böter och, om dermed ånyo beträdes, med fängelse eller böter. 48. Såvida icke antingen grundlagens eller denna lags stadgar medföra undantag, grundlägger ätskillnaden i kristlig religionsbekännelse ingen åtskillnad i pligter och rättigheter, hvaraf för exempel följer, att ä ena sidan ingen trosbekännelse kan frikalla från värnspligten, och att å den andra de stadganden, som göra arfsrätt, odelsrätt eller någon annan rättighet beroende af dopet, icke lända de dissenter till men, af hvilka dopet i allmänhet, e!ler barnadop isynnerhet ej äro antagna. (S 49 uppräknar slutligen de lagrum, som genom denna författning blifvit upphäfne.) v