Aftonbladet – 19 maj 1845, sida 2

KK NK k H vm lå en rigtig fästman intar hans plats? Kanske blir han ängslig deröfver? Stackars Calle! Hon suckade och såg på en fin guldring, som hon ifrån spädaste åren alltid burit på sitt finger, en kärkommen julklapp af Calle. — Tankfull lekte hon med ringen, då hennes mamma, god och glad, steg in i rummet. Nu, min Helena, passar det.dig ej mer alt bära sådana leksaker, som den der gamla fula ringen. Vänligt tog modern den af henne, i det hon sade: Kom, skall du få se de dyra fästmanspresenter, som härinne vänta på dig! Följ mig min flicka l Barnsligt glad och smekande följde Helena si älskade mamma; och med en innerlig fröjd be skådade alla de guldnipper och bastanta siden tyger, som fästmannen skickat och förärat åt ci unga brud, hvars glädje aldrig varit så stor, som då den goda modren passade och försökte på henne alla dessa herrligheter. Den af glädje yr flickan kunde under tiden knappt stå stilla til dess allt var ordnadt, och af modern bestämd hvad som skulle nyttjas till brudskruden på bröl lopet, samt hvad sednare skulle begagnas på hem komstölet hos de unga, och på andra kalase: som derefter skulle af slägt och vänner gilvds fö de nygifta. Men i detsamma inträdde fästmannen, en vac ker gestalt i mannailderns kraftfullaste dagar Helsa och giädje lyste ur hans öppna och redlig: anletsdrag. Lekande som med ett barn, smöt han förlofningsringen på sin unga fästmös hand under det. hon af respekt ej vågade upplyfta til honom sina sköna ögon. Hon var vid hans åsyr likasom snörd till kropp och själ, -men synte