Itokollsutdraget; och har ståndet anmodat mig, at å dess vägnar till svar lemna följande: Då Prestesåndet fann sig föranlåtet att tilskrifva Hr Statsrådet och Riddaren, hade ledamöter, som varit närvarande på Riddarhuset vid Hr Statsrådets och Riddarens anförande om Lagutskottets principb-tänkande, ansett sig icke kunna underlåta att meddela ståndet underrättelse om de sårande uttrycken, hvilka ock af Riddarhusets Talare å båda sidor upptogos och upprepades. Ståndet var således för-äkradt om både mening och lydelse. Ingendera har blifvit förmildrad genom -det nu meddelade skriftliga anförandet, hvilket till yttermera visso innehåller sådana ord, som dessa: Det som först bör ligga till grund för de framställningar, som hvar och en gör, den ena menniskan till den andra, och framför allt för dem, som Riksstånden göra till sin Regering, bör enligt min öfvertygelse, Vara sanning. Delta tror jag icke öfverensstämmer med yltrandet i denna punkt (den första af Presteståndets beslut). Enligt detta förmenande skulle således detta Riksstånd icke hafva talat sanning till sin Regering, då det förklarat, att en kort tid af Riksdagen icke varit tillräcklig för en sorgfällig pröfning af straffsystemets grunder och tillämpning,. — Vidare: De återstående punkterna af detta förslag (Presteståndets) innehålla icke annal än elt förklädt afslag å den Kongl. Propositionen, hvilket jag dock skulle tro det vara mera passande för Rikes Ständer att ärligt uttrycka m. m Naturligtvis kunde icke Konungen önska afslag å sin egen Höga Proposition. Statsrådet hade ock i föregående samtal yttrat, alt återremiss eller uppskof vore antagligaro. Ehuru vid Talmans rproposition till bifall å betänkandet intet Ja afhördes i Presteståndet, yrkades icke heller afslag af någon. Den afgörande tankan var rådrum, att ytterligare pröfva det vigtiga ämnet. När så är, kan Presteståndet icke vidgå misstag eller förhastande i bedömandet af de fällda uttrycken, icke heller återkalla åtgärden att hafva Ullskrifvit Hr Statsrådet och Riddaren derom. Då dennma af Presteståndet beslöts, ålade det sina Ledamöter tystnad. Det ville nemligen icke en brytning, men en förtroligare väg beredd ull upprättelse. Det känner likaväl ett Riksstånds rättighet alt icke förnärmas, som gränsen för det passande i den enskilde Riksdagsmannens tillgörande. Genom kall och böjelse fridälskande, försonar det sig gerna; och motser med tillförsigt följderna af en åtgärd, till hvilken ståndet lika litet gifvit första anledningen, som det dervid kunnat öfvergilva sin egen värdighet och fordran, att för sina afsigter rätsvist bedömas. Stockholm den 5 Maj 1843. C. F. af Wingård. Jag får först härvid anmärka, att den citation, som i denna sistnämnda skrifvelse är gjord af 4:sta punkten i det ifrågavarande beslutet, icke är öfverensstämmande med ordalagen i Presteståndets protokollsutdrag, der 4:sta punkten lyder sålunda: att tiden under innevarande riksdag icke tillåtit Rikets Ständer ingå i fullständig granskning af det nåder meddelade lagförslaget, hvarken till dess lufvudgrunder, eller deras tillämpning,. Skillnalen är likväl så stor, att om ordalydelsen varit ådan, som den befinnes i den sednare af de tiil nig ankomne skrifvelser, den hade varit bhufvudakligen öfverensstämmande med sanna förhållanlet, enär Rikets Ständer verkligen vid denna rikslag icke hinna att pröfva både grunderna och illämpningen af straffsystemet, då deremot det våståendet, att tiden icke tillåtit Rikets Ständer tt ingå i fullständig granskning af lagförslaget varken till dess hufvudgrunder eller deras tillimpning, icke är riktigt, då grunderne verkligen ned alla de formaliteter, som i våra lagar äro öreskrifne, och med samma noggrannhet, som vid ndra lika vigtiga frågor varit iakttagen, blifvit af uikets Ständer granskade. Då jag vet med mig sjelf, att jag med mitt Urande icke afsett att såra någon enskild man, n mindre något Riksstånd, då jag öfverallt endast egagnat ordet förslag, och således äfven i for-!. ren hänfört mig, icke till det beslut, som i ett ler annat Stånd blifvit fattadt, utan till det visrligen lika lydande förslag, som af en talare om Riddarhuset till antagande blifvit framstäldt; å hvad jag yttrat varit påkalladt af nödvändigeten att visa oantagligheten af ett förslag, hvar-. i jag ej kunde instämma; och då jag så mycket indre på något ställe ingått uti något slags om-( öme om de personers afsigter, som framställt) rslaget, som jag såsom allmän grundsats alltid : tager att vi alla syfta till samma mål, Fäder-! ;slandets väl, ehuru vi äro af olika tankar om! BN ER NT AR OAS ED EE AS DITO Sat ITRI