efterspaningar, och det var först efter att hafva inhemtat underrättelser ända ifrån det inre af Ryssland och att hafva genomläst listorna på alla af Ryssarne tillfångatagne krigare, som hon började öfvertyga sig om att hon aldrig skulle återse sin man. Denna öfvertygelse kom henne att med mera välvilja lyssna till det förnyade frieriet af hennes beskyddare, hvilken allt mer och mer hunnit till den öfvertygelsen, alt han ej kunde lefva utan henne. Hon gaf honom slutligen det löftet, att, efter undersökningen vid den domstol, som hon nu hade anlitat, och efter dess fällda utslag, angående hennes mans frånvaro eller död, skulle hon, i det sednare fallet, räcka bonom sin hand, till hvilken han hade en så helig rätt; dock icke förr, än hon vore fullt och fast öfvertygad om att hon var enka. Och domstolen fällde verkligen detta sednare utslag. Den unga frun var bestämdt enka, ty ingen möjlighet var för handen, att hennes förlorade man kunde vara vid lif. Ett halft år derefter blefvo dessa så sköna, så dygdiga, så ädla och högsinta varelser förenade i samma kapell, der den unga frun hade för sex år sedan första gången aflagt sitt äktenskapslöfte. En fullkomlig sällhet krönte förs!a året af deras förening. Den unga frun hade födt en son, och detta nya band förenade henne ännu fastare med den andra mannen, hvilken nyligen blifvit utnämnd till öfverste i fransk tjenst, och som nu på en tid hade måst lemna Italien, för att begifva sig till Frankrike, men skulle vid sin iåterkomst hemta sin hustru och sitt barn, för alt föra dem till sitt fädernesland och införlifva dem med sin familj. Men under hans frånvaro hände sig en dag, alt en vagn, förespänd med tvenne: posthästar, stannade vid staketet till den landtgård, som den unga frun bebodde. I början trodde bon att någon bekant kom, för att bjuda henne ut till en promenad; hon skyndade ut, för att emottaga den som åkte, och såg, till sin stora förvåning en man stiga ur åkdonet, ehuru med mycken möda och understödd af en betjent, emedan han hade svårt för att gå. Hon såg den fremmande låta af betjenten leda sig framåt gården,