Himlen beviljade, ty värr, icke åt mig samm: lycka som åt den, hvilken nu helgat dig sina dagar. Jag skall icke rycka en mor från sitt barn jag skall icke skilja en fer från sin son. ÅA två män, som med passion älska dig, som hafvs till dig lika stor rättighet och — om jag icke bedrager mig — lika sor del i din tillgifvenhet måste nödvändigt en bli olycklig. Jag utser mig sjelf till denna lott och jag underkastar mig mitt öde. Jag tar olyckan på min del och jag skall uppoffra mig, för att icke störa din nuvarande lycka. Jag tror visst att om jag ville anlita lagens biträde, så skulle mina äldre rättigheter kerligen bli erkända, men jag skall icke använda detta medel, för att sätta mig i besittning af en sällhet, som du icke mera kan skänka mig. Under en lång tid har jag trott dig vara död och jag kunde icke trösta mig öfver att dertill vara orsaken. Jag skall nu söka öfvertyga mig att denna inbillning var verklighet .Den hustru, jag i dag återfunnit, tillhör mig icke mera; hon är icke mera till för mig. Men jag hoppas hafva aterfunnit en väninna, hvars ömma tillgifvenhet jag åberopar och om hvars beständiga hågkomst jag anhåller, liksom jag ber dig hädanefter anse mig blott som en vän, men den tillgifnaste och trognaste vän du någonsin egt. — Dessutom ser du väl, Maria, alt lidandet har tärt på min lifstråd; jag är icke mer densamma som förr och döden närmar sig med stora steg. Det enda, som hos mig är oförändradt, är mitt hjerta, och du bör tro att på hvad ort jag än må befinna mig, hurudant mitt öde än må blifva, skall jag älska och sakna dig, så länge jag ännu fortfar att andas. — Jag skall nu återvända till Frankrike, derfrån jag sist kommer; det går icke an att den mannen, hvars maka du nu är, finner mig bär, ty omöjligen kunna han och. jag ett ögonblick efva under samma tak. Jag hatar honom icke, men jag afundas honom, och imedlertid befaller nig min pligt alt lemna honom i ostörd besittning af den skatt han så väl vetat bibehålla och värdera. I morgon, vid dagbräckningen, skall jag emna dig, Maria, för att aldrig mera återse dig. (Forts. följer.)