medlen till dess ernående, kan jag icke på något vis medgifva att jag gilvit skälig anledning till den åtgärd, som emot mig blifvit vidtagen, äfven om den egt rum af det enda Stånd, hvilket, enligt min öfvertygelse, kan ega rättighet att i afseende på mig besluta en sådan, nemligen det, hvaraf jag är medlem. Men om än mina uttryck hade varit af sårande beskaffenhet, tillåta likväl icke våra grundlagar, alt sådant beifras på det sätt, som nu skett. De bestämma att det är endast inför lagen, eller inför sitt eget Stånd, som riksdagsmannen är ansvarig för sina yttranden. Då vid detta tillfälle annorlunda förfarits, kan jag således icke undgå att anse riksdagsmannens fria yttranderätt derigenom hafva blifvit förnärmad, och får alltså, då, mig veterligen, det nu är första gången, som, under vårt närvarande statsskick, något sådant inträffat, för att i möjligaste måtto förekomma dylika händelser, till Ridderskapets och Adelns protokoll anmäla min protest emot hvad som sålunda skett, förklarande derjemte, att jag så mycket mindre i denna fråga begär framställning af någon Proposition till Ridd. och Adeln, som våra grundlagar icke medgifva att ett Riksstånd får göra sig till bedömare af lagligheten utaf ett annat Riksstånds åtgärder, ekrar