Aftonbladet – 14 maj 1845, sida 3

FIBA ra et co or AE ER TT STOR AV, et yttre våld kunnat upptäckas. — Likaledes har, d. 48 nästl. April, inhysesmannen Jonas Hägglund från Manketorp af Döderhults socken, blifvit funnen liggande död på Fröjdekulla ägor, en knapp fjerdedels mil från sitt hemvist. Vid å den döda kroppen anställd besigtning har man icke funnit ringaste anledning att förmoda, det han aflidit till följd af yttre våld, (C.-P.) BLANDADE ÄMNEN. — Under loppet af nästkommande September månad skall akademien för de sköna konsterne i Petersburg föranstalta en stor exposition, och uppmanas derföre alla konstnärer, att före utgången af Augusti månad, dit insända, hvad de önska för allmänheten exponera. — I Warschau kommer en stor exposition af manufaktur; och andra industri-produkter att öppnas nästkommande Juni månad, och är det äfven ryske manufakturister och industriidkare öppet lemnadt att deri deltaga. — Från Odessa hafva, år 4844, blifvit till utrikes orter exporterade varor för inalles 48 millioner 299,191 Rubel silfver, hvaremot värdet af importen endast stigit till 5 millioner 870,986 Rubel silfver. — Herr Middendorff, som nyligen återkommit till Petersburg ifrån den långvariga och besvärliga resa, hvarunder han, förnämligast i natural-historiskt och geologiskt hänseende, undersökt flere hittills alldeles okända delar af Östra Siberien, har blifvit af Kejsaren hugnad med en orden och en betydlig lönetillökning. — KATOLSKA MISSIONÄRERNAS UTDRIFNING FRÅN KAUKASIENS RYSKA PROVINSER. En tysk tidning lemnar derom följande skildring af en korrespondent, daterad Konstantinopel den 27 sistl. Mars: Den sedan någon tid omtalta utdrifningen af de katolska missionärerna från Kaukasiens ryska provinser utfördes på ett så barbariskt sätt, att jag ej kan underlåta att beskrifva de närmare omständigheterna. Sjelfva nyårsdagen stadnade tvenne kärror vid Tiflis klosterport, eskorterade af en hop kosacker, beväpnade med lansar, gevär och pistoler, hvarpå några polistjenstemän och betjenter inträdde i klostret och befalde munkarne att bestiga åkdonen. Ryktet härom spridde sig snart kring staden, och en mängd menniskor skyndade till stället, med otålighet afvaktande utgången. Missionärerna hörsammade ej befallningen; de ville vika endast för våldet och skyndade till kyrkan, der de bedjande knäböjde vid högaltaret. En half timma förflöt, och då munkarne ej ännu gjorde mine af att vilja aftåga, erinrades de af polistjenstemännen att tiden vore inne; men de svarade, att de ej godvilligt kunde lemna den post, som blifvit dem anförtrodd af deras andliga öfverhufvud. En polistjensteman förde detta svar till guvernören, general Gurko, som gaf befallning att drifva missionärerna ur kyrkan och sätta dem på kärrorna, hvilket skedde. Under folkets suckar och tårar, som trängde sig kring missionärerna, kyssande deras händer och kläder, släpades de till kärrorna och cskorterades vidare. Många personer följde dem flera mil utom Tifliss På samma sätt, menzännu strängare förfor man mot missionärerna i Gori. Äfven dit ankommo tvenne kärror, eskorterade af kosacker. För att hindra folkets inträde i klostret, sattes vakt vid porten och derpå begaf guvernören sig i egen person, åtföljd af öfverste Dunin, polischefen, samt flere underordnade tjenstemän och betjente tillklosterkyrkan. Folket, som dels församlat sig till bön kring presten Emanuel, som stod vid altaret, dels förrättade sin bikt kos den andra missionären, pater Bernard, blef först utdrifvet; sedermera befalde guvernören pater Emanuel att aflägga sin presterliga drägt, och då han ej ville hörsamma befallningen, ryckte polisbetjeningen den af honom, hvarpå båda missionärerna släpades till kärrorna och affördes. Missionären i Kutais fick befallning att inställa sig hos guvernören, som genast lät sätta honom i en vagn och bortföra honom, utan att tillåta honom medtaga det oumbärligaste för resan; detta skedde i början af Januari månad, och således midt under den strängaste vintern. Man valde den värsta vägen öfver Usurghietti, som går öfver branta berg, betäckta med is och snö, och öfver afgrunder, dit man hvarje ögonblick är i fara att nedstörta. Om dagen voro de arma missionärerna nästan stelnade af köld, och om natten inspärrades de i usla hyddor, der de hade boskapen till sällskap, och måste utsträcka sina stelnade lemmar på bara golfvet. Efter en fyra dagars resa nådde de ändtligen det turkiska området, för att hos moslims finna den fristad och gästfrihet, som, oaktadt deras enträgna böner, blifvit dem förvägrad af de moskovitiske kristne.n — DEN SOFVANDE ÅSKÅDAREN. Nyligen, då Un mariage sous Louis XV uppfördes På Theatre Franvais i Paris, befann styckets författare, Alexander Dumas, sig på parterren, inbegripen i samtal med cen a akademiens medlemmar. Blandannat nämnde han ifven, att han aftonen förut bevistat representationen uf ple Gladiateur, författad af den för kort tid selan aflidne Soumet. Nå, hur gick då stycket? fråsade akademisten.Hela publiken gäspade eller sof), varade Dumas. I detta ögonblick märkte akademiten en af sina grannar djupt inslumrad. Men se Jå på denne, sade han åt författaren, också han ycks ha ganska litet intresse för stycket, — Den ler, svarade Dumas, är ju en afgårdagens åskådare, — PRINSEN AF WALES INKOMSTER från de haom tillhörande hertigdömena Cornwallis och Lancater belöpa sig till 82 947 pund sterling eller 993,364 dr B:ko. — QÖVINNLIGA FrREDsDOMARE. I Woolwich, af sreskapet Gloucester och staten NeW-Jersey i Norra Amerika, har två ogifta fruntimmer, Sally Brown ch Betty French, blifvit utnämnde till fredsdomare. — FRISEDEL VID HästBYTE. Genom Hästbyte tfäster jag mig följande att Hädda Broman jenom nwen Abraham Friberg är ansvarig till Eric Ersson Wärbo så när som för hoppning, och om kreatuet fins med någodt fel till återstoden skall betalas, vitteras det. Wårbo den 7 Apr. 1834. Swen Abraham Friberg. om det är något fel, ansvarar Jonas Hellsing i Slältåsen, (Nerikes Alleh.) För Häddas namn och Hästhandel,: ut mm Ac