Aftonbladet – 14 maj 1845, sida 3

3:0 Skomakaregesällsenkan Malmgren: att vittne varit tillstädes, då snickaren Eklund af skomakarege sällen Nilsson tillfallne arfsmedel fått i slutet af Nc vember mänad 4843 läna 400 Rdr Bko, derå Eklun utfärdat sin revers till Nilsson, förskrifven med procent ränta och 4 månaders uppsägningstid, hvi) ken revers skoarbetaren Ackling och åkaren Nesse lius såsom vittnen underskrifvit. 4:0 Åkaren Nesselius: alt viltnet för något öfve ett är sedan varit tillstädes, då snickaren Eklund lifstiden begärt och erhållit ett lån stort 100 Rd Bko af skomakaregesällen Nilsson, hvarpä Eklun till Nilsson utfärdat sin skuldförbindelse å nyssnämn de summa och ränta samt med 4 månaders uppsäg ningstid, samt att vittnet tillika med en annan när varande person bevittnat denna skuldsedel; men at vittnet ej kände vidare härom, och således ej clle om skuldsedeln var förkommen eller inlöst. Sedan svaranden, uppå gifven anledning förklarat att hon ej visste eller hört af sin man ilifstiden om talas, att han utgifvit någon skuldförbindelse åt kä randens man i lifstiden eller ens häftat i någon skul hos denne, hvilket svaranden förmälte sig kunna oct vilja med sin ed bekräfta, meddelade kämnersrätten den 8 sistl. April, följande Dom: Som på ed inför rätten afhörde vittnen intygat skoarbetaren Johan Ackling, åkaren Lars Nesseliu och skomakaregesällsenkan Gustafva Malmgren, at de varit tillstädes då numera afl. snickaremästarer Eklund i lifstiden, såsom Ackling och Malmgren närmare bestämt, i slutet af November månad 1845 fåt! af numera jemväl afl. skomakaregesällen Nilsson låna 400 Rdr Bko och åt den sistnämnde utfärdat sin skuldförbindelse å berörde belopp och 5 procent ränta samt att Ackling och Nesselius deruppå samma skuldförbindelse såsom vittnen underskrifvit; och skomakaremästaren Anders Magnus Möllersten åter, att han varit närvarande julaftonen år 4843, då gesällen Nilsson, redan sjuk, tillsagt snickaren Eklund, hemma på besök hos Nilsson, att en af Eklund åt Nilsson utgifven skuldförbindelse ä 4009 Rdr Bko för Nilsson bortkommit, samt att Eklund erkännt denns sin skuld till Nilsson, men derjemte yttrat, att om Nilsson förstörde sin revers i hvarje vecka, Eklund ej kunde gifva Nilsson en ny sådan för hvarje gång alltså och då, enligt hvad samtlige förrbemälde fyra vittnen tillika upplyst, berörde skuldförbindelse varit ställd att betalas efter fyra månaders uppsägningstid. men Nilsson redan den 7 Februari 1844 aflidit och således innan uppsägningstiden, om uppsägningen ock skett genast vid skuldsedelns utfärdande, tilländalupit, samt dessutom ej den ringaste omständighet kunnat af enkan Eklund åberopas till styrko derför, att skuldsedeln blifvit af hennes man i lifstiden infriad, anser rätten det vara otvifvelaktigt, att snickaren Eklund vid gesällen Nilssons död, häftat i skuld hos denne för oftanämnde skuldförbindelses innehåll; dock emedan möjligt kan vara, att skuldsedeln varit, på sätt ett vittne skoarbetaren Ackling berättat, ställd på Nilsson eller order, och att den kan hafva blifvit af Nilsson på annor man öfverläten; ty finner rätten skäligt såvida bifalla enkan Nilssons käromål, att enkan Eklund, som sitter i orubbadt bo efter hennes man och icke bevisligen vidtagit någon åtgärd för att vinna befrielse ifrån betalandet af mannens skulder, skall fyra mänader ifrån den 24 sistl. Januari, då stämning i målet ågått, till enkan Nilsson betala det utfordrade beloppet 400 Rdr Bko jemte 5 procent ränta derå ifrån den 45 Dec. 14843, hvarifrån enkan Nilsson fordrat sådan, till dess betalning sker, emot af enkan Nilsson ställd, i behörig ordning godkänd borgen för der kostnad och skada, som enkan Eklund kan komma att vidkännas, derest förenämnle skuldebref skulle tillrättakomma och emot henne if annor persan göras gällande; och blifver rättevångskostnaden i en sak, så beskaffad som denna, parterne emellan qvittad.