— Tidningen Den Konstitutionelle är ett blad, som enligt kompetenta domares sammanstämmande vitsord har det företrädet framför alla andra tidningar, att kunna i ett enda nummer skrifva så mycket nonsens, att hvarje annan tidning, som ville beriktiga alla utgjutelserna af dess naiva oförskämdhet, skulle nödgas tillstänga sitt utrymme för alla andra ämnen, utan att ändå binna hålla honom tummen på ögat. Dels af denna orsak, och dels derföre, att Den HKonstitutionelles redaktion redan genom sin fortsatta oefterrättlighet dragit tillräcklig försorg för att nästan ingen vidare tror honom, hafve vi blott ganska sällan funnit det löna mödan, att upptaga och tillrättavisa dess insinuationer, serdeles sedan han sjelf allt tydligare visat sig såsom numera egentligen varande blott ett verktyg i de konservatives händer, för att genom väckande af personligt split söka förebygga allt sammanslutande och enhet emellan Borgareoch Bondestånden. TImedlertid kan det vara intressant att åtminstone påpeka ett af de sednaste försöken i denna syftning, med afseende på representationsfrågen. I förbigåetide påminner man sig härvid först och främst hela den roll, som Den Konstitutionelie spelat i denna fråga. Då han först uppträdde efter sin förvandling ifrån namnet Freja, ansträngde ban, som bekant är, alla sina krafter för att fördöma och motarbeta 1840 års Konstitutionsutskotts hvilande grundlagsförslag och i synnerhet att depopularisera det hos Borgareståndet. Någon tid derefter, under sommaren, prisades samma förslag lika högligen, och de, som voterade emot detsamma, fingo då sitta emellan. En tid derefter förordades reformvännernas förslag ganska ampelt; nu åter en tid derefter, stämplas ej mindre Borgareståndet än den del af Bondeståndet, som arbetat för reformvännernas mening, snart sagdt såsom förrädare, och räknas till dem, som böra luggas och smällas m. m. hvaremot Bengt Gudmundssons förslag är det enda saliggörande. Detta sistnämnda förordande kunde väl nu möjligen anses för ett resultat af redaktionens öfvertygelse, derest man icke i bredd dermed varseblef dels det oförsynta. skällandet på Borgareståndet, dels den fullkomliga tystnaden öfver de sista försöken inom Adeln och Presteståndet, att för denna riksdag tillintetgöra allt slutresultat af representationsreformen och dels slutligen det ifriga försvaret för Presteståndets namnkunniga demonstration mot herr statsrådet Silfverstolpe. Genomskådar man åter och jemför alla dessa omständigheter, så kan ej mer något tvifvel återstå, att hela den ifrågavarande tidningen numera endast existerar för att å ena sidan väcka och underhålla splittring inom Bondeståndet samt emellan detta Stånd och Borgareståndet, och å den andra söka förminska det obehagliga intrycket i opinionen rörande de konservativa vännernas inomAdeln och Presteståndet förfarande. Det är, med ett ord, alldeles samma taktik, som då Freja år 41838 skulle bjelpa oefterrättligheten och motarbeta missnöjet öfver de bekanta kraftåtgärderna på Stockholms gator genom attackerna på öfverståthållaren baron Sprengtporten och borgerskapets frivilligt patrullerande kavallerisqvadron samt dess ryttmästare hr Brandelius, för det de hade vågat afgilva en rapport om sinnesstämningen bland folket, hvilken ej ljöd väl i dåvarande systemets, öra. Och om icke samma författare nu ånyo tagit hand om den Konstitutionelle, som då dirigerade Freja, måste man åtminstone bekänna att den lilla hvalfisken snart nog växt upp till lika — — ———————— LL veeev——?——...(—