MMMM OM DEN NYA FÄNGELSELAGEN. (Fortis. fr. Tisdagsbl. af hr Lagergrens reservalion.) Jag tillerkänner mig hvarken behörighet eller förmåga att afgöra de begge systemernas inbördes företräde. I det land, derifrån de båda hafva sitt upphof, är denna fråga långt Ifrån att vara afgjord, och det Auburnska lärer der ännn vara vida mer i verksamhet och utöfning, än det Filadelfiska. Jag hbetraktar frågan om fängelsestraffets organiserande blott i förhållande till Sverige, till landets resurser, til nationens lynne och till öfrige häruti ingående omständigheter. Ifrån denna synpunkt måste kostnaderne, det vill här säga hela möjligheten, först tagas i skärskådande. Att verkställigheten efter U:s förslag endast skulle gå succ2ssift, betyder härvid föga. En gång i lagen antaget måste systemet fullföljas och fullbordas, åtminstone så långt, som fordras för de straffgrader, der det skall genast tillämpas. Antalet af dem, som ärligen sakfällas till straff inom de gränsor, som i lagförslaget utstakas af G:te och 7:de fängelsegraderne, torde minst böra antagas till 4200. men sannolikare, då förändringen istraffsystemet rätt uppskattas, till 4560 personer. Erfarenheten både i vårt land och i andra har visat, att den ringaste kostnad, hvartill fängelser med ceiler efter ensamhetssystemet kunna uppföras, är 2000 Rdr Eho för hvarje cell, och om denna kostnad skall försläå, måste fängelserna rymma minst 300 celler. Att utgifterne för fångarnes underhåll, värd och bevakning skola blifva vida högre, troligen dubbelt så höga. som den kostnad ett lika antal fångar i de nuvarande korrektionsinrättningarne medför, synes mig sannoikt, då man afser alla följder af den fullkomliga afsöndringen i ett ensamhetsfängelse. Jag uppgör icke några kalkuler, utför inga summor, och är längt ifrån att vilja med denna korta erinran uppskrämma sinnena. Men då U. ej kunnat förskaffa sig materialier för en kalkul i detta hänseende, har jag trott men pligt fordra, att öppet säga hvad Us tillstyrkan, äfven vid en inskränktare och successiv tillämpning af systemet, i sjeifva verket innebär; och då jag tillika öfverräknar hvad hela det öfriga antalet af de Lill straff i högre grader dömde brottslingar skall kosta i ärlig utgift, äfven om gsemensimhetsfängelserna icke blifva så tullkomligt inrättade, som de kunna vara, så förefaller det mig obestridligt, att