Aftonbladet – 6 maj 1845, sida 3

TBLANDARE ÄNIRNERN. — Uti en i Kongl. Riksarkivet befintlig sam. ling af till större delen föga märkliga skrifvelse från utländska personer har nyligen påfunnits et egenhändigt bref af D:r M. Luther, hvilket är a särdeles märkvärdighet. Det är skrifvet från Wittenberg den 514 Oktober 4347 (samma dag som Luther derstädes uppslog sina 935 theser) till erkebiskopen af Mainz och Magdeburg, Albrecht hvilken, såsom bekant är, hade öfvertagit generalförpaktningen utaf aflatsförsäljningen i Tyskland och utnämt dominikanermunken Tezel till sin kommissarie. Luther skildrar här i kraftiga ordalag afiatskrämeriets förderflighet och uppmanar erkebiskopen ödmjukt men öppet och oförskräckt alt sätta en gräns för detta ofog. Af ett postseriptum i brefvet visar sig, alt Luther bifoga! en afskrift utaf ofvannämnde theser, till erke: biskopens genomseende. — Det märkvärdiga dokumentet blef (såsom det synes af en vidfogad skrifvelse i ofvanberörde Samling) år 4694 ölversändt till Konung Carl XI från Landshöfdingen på Ösel, Pehr Örneklo, som säger sig hafva emottagit det af en andlig man der på ön, hvilken åter funnit det bland superintendenten Theodor Schultzens efterlemnade papper. Det blef sedermera på Konungens befallning genom dåvarande kanslirådet Th. Polas öfverlemnadt till Konel. , . dD Arkivet att förvaras. — På baksidan af brefvet, som är temligen illa medfaret, finnes under utanskriften tecknadt af en samtidig hand: L(iterae) Doctoris martini ordinis sancti Augustini Ad dominum nostrum R:mum, apertz in calbe (Kalbe är en liten stad i hertigdömet Magdeburg) per consiliarios feria tertia post Briccii(?) Anno etc. XVII (den 47 Nov. 43547). Det är tryckt i 4 del. af Lutheri Opera Omnia, Jena 4642, men flera skiljaktigheter förefinnas, hvilka ögonskenligen tillkommit derigenom, att någen afskrifvare dels ej mäktat dechiffrera ett och annat af de mest svårläsliga orden, dels här och der inskjutit ett ord eller en liten mellansatts, som man, vid originalbrefvets läsning, måste supplera i tanken, för att få meningen klart och fullständigt uttryckt. Att det i Riksarkivet befintliga brefvet är sjelfva originalet, kan icke dragas i tvifvelsmål. (Morg.) — EN ny Cora. Den ryktbare italienske dysaren Colas ande tycks ha förflyttat sig i sonen till en fransk lots, och under tidernas lopp utvecklat ig på ett förvånande sätt, ty den ifrågavarande amibiemannen lefver halfva dagen året om under vaten. Vidundrets namn är Bonin och dess bostad är Orleans. Vid byggandet af bron för jernyägen öfyer Loire har han ledt alla arbetena under vattnet, nedslagit pålar i flodbädden eller bortskaffat gamla sålane och stenar som varit i Vägen, m. m. För hvarje dykning erhöll han 30 centimer (42 sk. banko), och många dagar dök han 240 gånger. Utan sysselsältning kan han ej vistas mer än tre ne under vattnet, och då han arbetar endast en. Sommaren och vintern äro honom lika och vid högt vatten och under den kalla årstiden gör han sina bästa affärer. Vattnets kyla skadar honom ej det ringaste, — EN MISSLYCKAD LUFTSEGLING. Franska tidningen UiImpartial du Nord berättar följande händelse, som nyligen tilldragit sig i Mons: En luftsegare skulle uppstiga från Grande-Harmonie-trädgårlen, klockan fem på aftonen. Tiden gick förbi och ngen balong steg i höjden, emedan man, oaktadt alla pemödanden, ej kunde fylla den med gas. Folkmassan började redan knöta, då den af polisen anhållne uftseglaren slutligen satte sig i gondolen, och det ätta fartyget, drifvet af nordanvinden, steg i höjden. Knappt hade balongen stigit hundra fot, förrän den ter sänkte sig långsamt; några sekunder strök den