Aftonbladet – 2 maj 1845, sida 2

Länens hushållssällskaper, äfvensom andra dylika patriotiska föreningar, omfatta nu för tiden med en så berömvärd ifver alla öfriga delar af ekonomien; men för hästafveln har på de flesta ställen hitintills icke något väsentligt blifvit företaget. Insändarens afsigt med denna uppsats är att föreslå, att, då profeller täflingsplöjningar, expositioner af husdjur och andra dylika sammankomster för landtmän annonceras, man äfven dermed måtte förena en trafkapplöpning med hästar, så väl under ryttare som för åkdon, att försiggå vid samma tillfälle. Till utförandet efter en bestämd ordning, torde sällskapet i allmänhet och tillstädesvarande ordföranden i synnerhet benäget medverka. Sammankomsten skulle vinna i liflighet genom denna tillökning i ämnen, och någonting vore dermed för hästafveln gjordt, som kanske i tidens längd torde visa sig icke hafva varit utan sin stora nytta. Subskription borde visserligen öppnas för att åstadkomma något obetydligt i prisbelöningar för de segrande. Men för öfrigt vore ett dylikt företag för hästegarne fritt från omkostnader, emedan ingen annan trainering behöfdes, än den, som hvar och en sjelf kunde åstadkomma, nemligen: att dagligen på ett förständigt sätt öfva sin till täfling ämnade häst att trafva. Till täflingsbana kunde väljas en någorlunda bred och icke backig landsväg, eller ock en större slätt, der man kunde utstaka en cirkel eller en oval att af de täflande passeras ett, ett och ett halft eller tvenne hvarf. En engelsk mil eller 3000 svenska alnar kunde vara en tillräcklig väglängd, och så långt kan hvarje öfvad häst hålla ut att löpa sitt starkaste traf, utan att förstöras, och om någorlunda stort antal täflande infunne sig, borde kanske alla hästar under åtta ärs ålder — hvilka således icke ännu blifvit till deras fulla kraft och förmåga utvecklade — klassificeras så, att jemnåringar komma att löpa tillsamman. BDerigenom skulle förekommas, att de yngre forcerades öfver förmåga, för att hinna med de äldre. Kunde kapplöpningar med hästar bringas till ett allmänt mnationalnöje, skuile utan tvifvel nationen deraf skörda mycken fördel. Jemte dessas inflytande på hästafveln, skulle en bättre hästskötsel öfverallt i landet småningom göra sig gällande och landtmannens dyrbaraste husdjur till och med blott derigenom få ett ökadt värde; ty att en väl skött häst alltid taxeras högre än en vanvårdad, vet hvar man. Dessutom funne sig allmänheten föranlåten, att mera öfva ridoch körkonst, hvarigenom en ökad hurtighet uti sättet att vara vunnes, hvilket på åtskilliga orter väl torde behöfvas, alldenstund de vid åkerbruket arbetande, genom att ideligen köra oxar, förtrögas både i kroppsrörelser och möjligen äfven i tankegång. Köpplöpningsnöjet skulle sålunda, jemte den ckonomiska fördelen, i någon mån kunna betraktas såsom lifvande och utvecklande äfven för ridoch körsvennerna sjelfva. WESTER