papper — här hgger papperet, fuktadt i ordning, för aftryckningen af 350,000 exemplar af det nummer, som kommer att innehålla den nya konstitutionsurkunden; konungens beslut står fast: dokumentet är undertecknadt, och i morgon efter gudstjensten skall det kungöras från alla hufvudstadens predikstolar. Konungen ärnar infinna sig i härvarande provincialständers församlingssal och i egen person meddela dem sitt beslut. Markisen af Dalmatien hastade hem och affärdade genast en kurir till Paris, med rapport om hvad han inhemtat. Morgondagen, den 9 Februari, kom; men ingen konstitution. Om aftonen gaf grefve Reder en lysande soir6; markisen af Dalmatien besökte den, varseblef vid sitt inträde redaktörn, grep honom vid en råckknapp och drog honom till en fönstersmyg. — Min herre! — hviskade han, uppbragt —-hvru har ni kunnat understå er att på ett så oväntait sätt föra både mig och min furste bakom ljuset?, — Redaktörn höjde småleende på axlarne, bli omkring sig på det talrika sällskapet och svarade: — Herr markis, jag tror knappt att biand hela denna samling finnes en enda person, som icke befinner sig i samma ställning; Vi äro förds bakom ljuset allal — Så förhöll det sig ock. vad som den 7:e ännu omtalades med tvekan, örkunnades den 8 med en visshet, som vederlaces fullständigt den 9 genom utgången. Oppos:t:onen emot Konungens föresats hade segrat, och, om man får tro andra berättelser, sist och hufvudsakligen genom en furstinna, hvars son en gång skall som tronarfvinge föra Preussens spira, och hvilken med den största bestämdhet förehöll Konungen grundsatserna patt en monarks förs!a och heligaste pligt vore kronans efterlemnande med samma oförminskade makt, som han sjelf pärft: att konungadömet blott vore en förläning )uti innehafvarens hand, och denne oberättigad att dermed vidtaga godtyckliga förändringar: att denna förbindelse ålåge en barnlös monark i dubbelt mått, och att det tillkomme dem att -rinra honom derom, hvilkas barn kunde genom honom störtas i olycka och förderf., Konungen skall genom dessa föreställningar blifvit rörd, ända till tårar, och slutligen — gilvit efter. Så säger ryktet; men för sanningen deraf kan vil ingen gå i borgen, om man ock har sig bekant, at den af rysk ätt härstammande höga damen hyser föga tycke för den nyare tidens åsigter och föga utmärker sig genom någon blid nedlåtenhet. Ilomuvs pvål Poiesen af Preussen, har, som man vet, tagit de första afgörande stegen lör att vända sin konungslige broders tankar ifrån konstitutionsidterna, och dervid begagnat sig af en rättighet, som blifvit honom förbehållen i Fredrik Wilhelm III:s testamente, enligt hvilket han äger alt i vissa vigtiga fall när monarkiens väl så fordrar, yttra sinä betänkligheter mot den regerande Konungens åtgärder. Till honom slöto sig de begge yngre bröderna; men otvifyelaktigt ba äfven ganska enträgna föreställningar icke saknats från Wien och Petersburg. Ett handbref från kejsarepalatset vid Newa skall vara afgörande till sitt innehåll och erinra Om äldre löften alt afvisa alla konstitutionella medgifvanden. Ni ser, af alla de rykten som här äro i omlopp, huru verksamt allmänna -tänkesättet är i utforskandet al hvarje förhållande och granskningen af händelserna i alla rigtningar. Sålunda vill man äfven veta att det första ryktet om konstitutionsförehafvandet kommit från preussiska sändebudet i London, doktor Bunsen, en man som skattas synnerligen högt af Konungen och med honom står i jemn brefvexling: Han lärer äfven vara författaren tilldet af Konungen gilläde konstitutionsförslaget, och åt honom har något yttrande råkat undfalla om detsammas nära förestående promulgation. Till följd af detta yttrande, och måhända äfven något skriftligt meddelande, synes hr Bunsen ha i London samtalsvis omnämnt sina förhoppningar; säkert är åtminstone, att franska ministeören har derifrån bekommit sina underrättelser, och att det var aldraförst ifrån Paris, som man i Tyskland fick kunskap om den oss tilltänkta politiska omskapelsen. Man har här gjort en mängd försök att komma under fund med innehållet af det märkvärdiga dokumentet; och hvad man trott sig kunna u forska öfverensstämmer fullkomligt med hvad, man anat förut derom. Hr Bunsen är ingenting mindre än en anhängare af liberala ider; han tillhör uteslutande hvad man här betecknar med den moderna medeltiden det vill säga den svärmande romantism, som i allt vill gå, som det heter, historiskt, tillväga, och med denna måttstock i handen icke hatar och förkastar någonting så mycket, som alla medborgares jemnlikhet inför lag. De historiska klasserna och kasterna — ridderskape, borgargeskråna, presteståndet, andra korporationer och slutligen bondeståndet — alla med sina särskilda privilegier, på sätt medeltiden fordom åtskilt och bestämt dem, och — såsom ledande anda idet hela — den fordna skyggheten för allt intrång i hvar och en samhällsafdeln ngs noga begränsade företrädesrättigheter — sådana äro de grundvalar, hvarpå dessa politiska byggmästar söka uppföra samtidens statsskick. De spjerna vVisserligen emot. alla misstankar om någon syftning till återförandet af medeltidens mörker inom stat och kyrka: de påstå sig tvärtom vilja reformera; men naturligtyis efter sin metod — eller, så som Konungen utryckte det i sitt trontal i Königsberg — vatt, vid hvarje framskridande, seklernas rält ej må ifventyras,. Från denna synpunkt utgår den nya sonstilutionen, och de liberala, torde sålunda ej 12 Så Orält i sin tanka. att dess sufehlifvaände är