KORRESPONDENS-ARTIKEL. Berlin den 49 April. Konstitutionsfrågan, som sedan några månader håller hela Preussen i så liflig spänning, har ieke. ännu kommit närmare sitt; algörande; hon tycks till och med för ögonblicket vara undanträngd åt statsscenens bakgrund, genom det motstånd hon mött hos några bland landets högsta personligheter och högst uppsatte embetsmän. Detsamma gäller dock för ingen del om folkets önskan efter den medborgerliga frihetens goda; de nyss slutade provinslandtdagarne hafva afgilvit ett vitsord, som ej kan jäfvas, för denna önskans oupphörligt vexande kraft; ett vitsord, som måste öfvertyga äfven de mest afgjorda absolutister om den fullkomliga utnöttheten och obrukbarheten af den vanliga frasen; att blott oroliga hufvuden och intrigmakare önska förändringar i statsförfattningen,. På fem bland de åtta provinsernas landtdagar ha pluraliteterna inom den nuvarande ändå så ofullkomliga representationen: förordat petitionerna om införande af riksdagar, tryckfrihet, offentlighet vid lagskipninsen, finåncernas revision genom representationen, bevillningsrätt — kort sagdt, alla de rättigheter och förmåner, som konstitutionella staters invånare åtnjuta. Endast provincialmötena i Pommern, Brandenburg och preussiska Sachsen hafva bäri stått tillbaka, oaktadt de mottagit petitioner i samma syftning från sina provinsers mest betydande städer; men att framskridandets anhängare ler stadnat i minoriteten, kan endast tillskrifvas adelns öfvervägande inflytelse .och antal på dessa provincialmöten. — Dessutom har den allmänna nbillningen, att Konungen skulle sjelf utfärda en. ny konstitution, väsentligen medverkat till beslu-; en om Petitionernas undertryckande och afvakandet af ett opåkalladt medgifvande, hvilket inedlertid hittills uteblifvit. På allmänligheten f den tron, så utrikes som inrikes, att Preussen kulle snart inträda bland de konstitutionella staerna, kan jag anföra ett särskildt och talande edermäle. Franska sändebudet i Berlin, marisen af Dalmatien, blef nyligen kallad till aris, att der biträda i ministerens leder nom Pärs-kammaren, men hade icke vistats er 24 timmar, då -Guizot lät efterskicka onom och förmälte säkra underrättelser Vara nhändigade om den nya preussiska konstilulionsrkundens utfärdande den 9 Februari, till följd varalf markisen borde genast återvända till sin iplomatiska post. Markisen ilade tillbaka med,