kymren med hvar dag tilltaga, Tortfar han till det yttersta att slå stort på — och ökar sitt syndaregister med den ömkliga ursäkten, att detta är nödvändigt för kreditens skull; — dåraktiga, ovärdiga tanke! — Icke befästar man sitt förtroends genom en lögn, uttalad i ord eller handling, oeh icke förbättrar man sitt mynt genom att mångdubbia sin lef nadskostnad. Så, som i städerne, hafva väl ännu icke lyxen ock fåfängan gripit omkring sig på landet; men äfven der öfverskrider man alltför ofta sina tillgångar, och säkert är, att mången, som nu har att kämpa :aot bekymmer och förödmjukeler, skulle lefva lugn och 0beroende i sin efter fädren ärfda dal, om i.an med. den äfven ärft fädrens naturligare behof, der-s sparsamhetsoch tarflighets-sinne; ty jordbruket, hvad helst man än må säga derom, föder äfven i våra dagar säkert och tillräckligt sin idkare, om: han vet hvad hans frid tillhörer, men icke medgifver det tillredsställandet af ett oförnuftigt skrytsamheisbegär, eller att skatta till spelbordet och modkräm-ren. Vore det möjligt — och hvarför skulle dt icke vara det! — att kalla Göthens tarflighet till Svihiods fjällar än en gång tillbaka; i sanning, de skulle icke mera återljuda af missnöjets och betryckets klagolåt — och Sveriges inbyggare skulle icke mera, som nu, utarmade af utgifter till onyttist kram och konstlade så kallade nöjen, för ögonblickets behof nödgas låta sitt bestånd undergräfyas af ockrande låneinrättningar. En reform i våra egna tänkesätt, våra lefnadsoch. hushållsvanor, såsom ensam tillräcklig att, utan nåora klyftiga finansoperationer, trygga värt ckonomiska oberoende, torde således, mera än något annat, hafva anspråk på fosterlandsvännens uppmär:.isamhet och bemödande. Föreningar hafva i våra dagar bildat sig jör nytLiga ändamål; en förening, med föremål, at: genom lärdfrihet, sparsamhet oeh tarflighet motarbeta den rädande yppigheten och fåfängan, skulle säkert, så mycket som någon, bäde förtjena och — under vår flärdfrie, upphöjde Konungs regering — vinna sympathier och deltagande inom alla klasser af riedborgare, och om den värdigt uppfattade sin best. :mmek se, för dem alla bära välsignande frukter. R. Red. har med nöje lemnat rum åt ofvanstående, emedan sådana påminnelser alltid äro nyttiga. Imedlertid är det Red:s öfvertygelse, att förnuftiga xreditlagar, som sätta hvar och en i nödvändighet att noga betänka nödvändigheten att göra noggrannt rätt för sig, skulle ganska betydligt motverka det onde och alltid blifva det enda verksamma medlet dertilk ty att i vår tid införa en allmän återgång tiil forntidens enkelhet i lefnadssätt vore dels omöjiigt och dels icke heller nyttigt, enär en stor del me:borgareg existens inom de industriella klasserna bufvudsakligen hvilar derpå, att äfven lyxartiklar skola konsumeras. Den egentliga måttstocken härutinnan blir alitid, att sådant sker med egna tillgångar och ej på andras bekostnad; hvilket icke hindrar att ju insänJaren kan hafva rätt i sitt omdöme, att det i allmänhet lefves öfverdådigt: ett fel, som ty värr nog mycket tillhör svenskens lynne.